I sjuan fick vi i uppgift på musiken att skriva en julsång.
Julen är här
Klappar och bär
Tomten är ful
Vi hatar jul.
Vi får för fula klappar
Pappa klär ju ej i hattar
Jag får bara strumpor
De luktar gamla rumpor!
Tomten är ful
Vi hatar jul.
Skinkan kan man inte äta
Den får mig ju att kräka
Köttbullar och korvar
Vi hatar namnet Orvar!
Tomten är ful
Vi hatar jul.
Om du nu har glömt
Att tomten är en tönt
Om du inte har förstått
Vi gillar honom… not!
Tomten är ful
Vi hatar jul.
Musikläraren: Hörni. Det här är konst.
Åka på bussen.
Har ni tänkt på en konstig sak?
När man säger att man ska köpa en bussbiljet via sms säger man ju att man "åker på mobilen".
Vadå åker på mobilen? Man åker ju inte på mobilen. Man åker på bussen, inte på mobilen. Och om man nu nödvändigtvis måste åka på något annat än bussen är det väll ändå på en sms-biljet? Otroligt korkat uttryck.
Jag: Men Pontus, du kan åka på mobilen!
Pontus: Nä, enklare att åka på bussen...
Jag håller med dig Pontus. Jag håller med dig.
Karnival
Ormingekarnivalen igår.
Självklart glömde alla att ta med en kamera, så några bilder är inte att prata om.
Som de nybörjare vi är kom vi dit vid sju, alltså ungefär två timmar för tidigt. Alltså satt vi är och satt med våra fem liter pastasallad och GB-låda med kladdkaka och kände oss ensamma och utan vänner.Vilket vi också var.
Jag frös som en jävla get och hade ont i mina stackars små fötter. Men så småningom drog musiken igång och vänner strömmade in, så att vi slapp se sådär ensamma och mobbade ut. Det var rätt skönt. Och musiken var också bra, förresten. Särskillt de sista banden.
Men det hemskaste på hela kvällen var ju att det inte fanns en enda jävla toa i hela Orminge Centrum. Det var ju 18-årsgräns på alla ställen som var öppna, så jag höll på att kissa på mig innan jag kom hem.
Det var sjukt irriterande.
Alice <3 Kungahuset
Herregud.
Visste ni att Aftonbladet har en egen kategori som heter Bröllopet? Det finns kategorierna Sportbladet, Nyheter och så Bröllopet.
Där kan man läsa om att Victoria absolut vill ha en rosa "droppformad" blombukett. Man kan läsa om tvisten om vem som ska leda Victoria till altaret. Familjens önskan är att kungen ska leda kronprinsessan fram till altaret. Men sedan får man reda på att Anders Wejryd, Biskopen som ska viga paret säger att frågan fortfarande är öppen. De har alltså inte bestämt sig än. Då blir det ju kaos.
Vem ska leda Victoria in i kyrkan?
Det här är ju bara för intressant. Jag menar, hur ska de göra? Tradition eller inte tradition? Kungen eller inte kungen? Det är så svårt. Jag tror att hela Svenska folket kommer bli väldigt besvikna om "Altargaten" blir fel. Jag menar, hur Victoria kommer in i kyrkan bygger verkligen upp hela stämningen. En misslyckad entré kan få förödande effekter på hela Sveriges historia. Detta bör definitivt tas upp debatt, eller vad tycker ni?
Dessutom har Carl Philip helt själv designat tårtspade och glas i silver inför bröllopet.
Här är resultatet efter flera månaders arbete. Vad fint det blev Calrl Philip! En mycket avancerad design. Jag förstår att det tog flera månader för dig att ta fram det här. En mycket egen tårtspade. Vilken konst! Vilken inspiration! Vilken... Tråkig tårtspade.
Är det bara jag som inte tycker att det här ämnet är så spännande att det kräver en helt egen kategori?
Hjälmlös!
Idag fyller jag... Babababam: FEMTON.
Jag känner mig helt plötsligt så mogen, sofistikerad och världsvan, ja det riktigt känns hur hela jag förändrades på tolvslaget mellan 25:e och 26:e maj. Jag är inte längre ett litet barn, nej nu är jag en vuxen kvinna!
Eller nej, det känns precis likadant. Jag ser precis likadant ut som igår och jag är samma åttaåring innombords. Jag blir alltid lite besviken på det där. Tror att jag skaMen jag kan i alla fall säga att jag är femton utan att ljuga nu. Det är bra!
Vet ni de fantastiska fördelarna med att fylla femton? Man får cykla utan hjälm. Förs nu förstår jag att jag har blivit så stor. Och så är jag byxmyndig och får ta moppekort... De små detaljerna.
Femton år! Tjoho!
Alice, 68 år
Vet ni vad jag gör? Stickar.
Ja, det är sant. Jag stickar faktiskt. Som en liten tant, jag vet.
Jag hade faktiskt kommit en bit, men så upptäckte jag att det blivit extremt fel. Så det var bara att repa upp och börja om.
Nu måste jag lägga nya maskor och sticka varannan maska rät, varannan maska avig. Det är jättekomplicerat. Jag har allitd hatat att sticka, så jag förstår inte varför jag gör det nu. Men det är rätt avkopplande, måste jag säga. Men svårt, så svårt.
Nu får vi se hur det går.
Hell yeah
Idag har vi orienterat. Det gick väl... Bra. Jag blev blöt från topp till tå av allt regn, lerig och trött. Råkade ramla ner i ett träsk så skorna är dyngsura. Men annars... Bra.
Jag och Liisa var bara nästan de långsamaste i klassen. Det ser jag som ett stort framsteg. Vi kom alltid sist när vi var små barn. Alltid. Vi kom alltid utspringade från skogen, där hela klassen satt och väntade på oss.
Jag och Liisa: Tjoho! Vi klarade det!
Klassen: Ni kom sist....
Jag och Liisa: Jaa... Men vi klarade det!
Klassen: Jaha? Ni kom sist av alla...
Jag och Liisa: Men... Men... Vi klarade det...
Klassen: NI KOM SIST!
Snacka om att folk vet hur man krossar en tioårings hjärta...
Mama, haven't you heard?
Jag är min lillasysters bebis idag. Tydligen.
Än så länge vet jag inte riktigt vad det innebär, mer än att jag blev körd till sängen i en provisorisk vagn (kontorsstol med hjul) och nu sitter jag här med en gigantisk nalle. Hon håller på och fipplar i köket. Jag tyckte att hon skulle mata mig med varm choklad, men det tyckte hon inte alls. Jag fick varm mjölk med honung istället, i en nappflaska.
Nappflaskan läcker lite, så jag måste ha en handduk lindad runt den och en handduk i knät. Men jag lyckades i alla fall övertala henne att ge mig lite kaka. Den är gott, för det är choklad på min kaka.
Nu hotar hon med att smälla igen skärmen på min dator. Hon påstår att hon får bestämma, för hon är min mamma. Jag återkommer med mer uppdate om denna spännande upplevelse.
Asså jag tycker synd om Brad Pitt för att han heter Pitt i efternamn. Det kan inte vara lätt för honom...
Är det bara jag som tycker att den här filmen verkar absolut helt jävla urkass?
Svar: Nej. Alla som hört talas om filmen tycker det. Så det var en rätt dum fråga. Men den var retorisk, okej?
Anyway. De tolv apornas armé? Först tyckte jag att det var den sämsta titeln på en film jag någonsin hört. Sen fick jag reda på vad den hette på engelska.
12 mokeys.
Tolv apor? Ooooh, spännande. Scary. Action? Nej. Låter mer som Nicke Nyfiken 2 - Tolv apor!
Tänk er detta actionfyllda omslag samtidigt som ni säger titeln Tolv apor och försök få det att gå ihop. Jag vet, det går inte.
Och förresten, vad har hänt med hans öga? Han ser lite creepy ut tycker jag. Men vem vet, han tycker säkert att han är jättesnygg. Vem är jag att döma?
Ähum. Jah...
Åh, HERREGUD. Vad är det jag säger?
Vem var det som kom på att jorden snurrar runt solen?
Jag bara undrar. Om någon vet, så svara!
Jaa, inte var det han i alla fall! (Det är Isaac Newton för er som undar vem denne sexige man är). Men han kom väl på något annat, tyngdkraften och gravitationen om jag inte är helt ute och cyklar. Isaac här är väl snubben med äpplet? Right? Anyway, vem är mannen bakom jorden-snurrar-runt-solen?
Min första tanke var Columbus men det är ju också helt fel. För han är ju finding-Amerika-pojken (snarare gubben). 
Tänkte att när jag redan var i farten kunde jag ju slänga in en bild på honom också. Han är också rätt fin tycker jag. Jag gillar särskillt de hängande ögonen och den stora näsan. Hatten med.
Efter en felstavning kom jag och Bea fram till att Columbus skulle passa bättre i namnet Clombus. Passar hans näsa bättre, påstår Bea.
Lördagsgodis
Ååh, hela rabatterna är fulla med gullvivor. Det är smaskens. Men tyvärr får jag inte äta upp alla, vilket gör mig en gnutta besviken. Fatta vilken bra ersättning för godis! Istället för att vräka i sig en massa socker och malda grisfötter kan man istället äta en liten gullviva. Eller två. Eller tre... Eller ännu fler. Mycket nyttigare, anyway (såvida de inte faktiskt är giftiga. Det skulle förklara en del om mig).
Här är en guid om hur man äter dessa förträffliga blommor:
1. Man ska inte tugga på blomman! Nej, nej. Då blir det fel.
2. Man ska bara försiktigt suga ut nektaren, det är det som är det goda.
3. Man plockar försitigt av blomman (inte stjälken).
4. Sedan tar loss de gröna bladen som är runt. Det är alltså bara den gula delen av blomman man ska äta på.
5. I änden av blomman finns ett avlångt rör. Där ska man sedan försiktigt suga ut den söta och mumsiga nektaren. Yummie.
Det är alltså inte det lättaste att äta en gullviva. Det krävs lite finess. Men med år av övning i bagaget ger jag mig ut i naturen för att frossa!
En rabiesapa
Idag var det då Backebodagen på skolan jag gick på i låg -och mellanstadiet. Det var... Kul.
Man satt och lyssnade på barnen men hörde inte ett skit. Det roligaste på kvällen var ju såklart när två killar kom indansade i bastkjolar och kokosnötsskalbikinis och dansade hula-hula. Det var busigt.
Men det var såklart roligt att träffa alla gamla lärare. Och säga att jaa, det är bra i högstadiet. Jaa, åttan är tuff. Mm, ska bli trevligt med lite sommarlov nu! Samma visa varje gång. De tröttnar vist aldrig på att fråga.
Nu ska jag sova, för jag är skittrött.
Godnatt.
Uppmärksamhet, tack!
Nu tänkte jag berätta en sak för er.
Ni kommenterar aldrig.
Ve och fasa. Men faktiskt. Kommentarer är kul. Då får jag lite respons på vad jag skriver. Och respons är alltid bra, även om någon av er får för sig att skriva något i stil med: "Öööhhh, fan vad tråkigt inlägg, du suger din jävla tönt, gå och göm dig under ditt täcke och stanna där resten av ditt liv!"
Okej, kanske inte riktigt så elaka kommentarer. För jag vill verkligen inte bo under mitt täcke under resten av mitt liv. Jag skulle få syresbrist och sen skulle jag inte ha några vänner kvar som kom på min begravning. Så sånt kan vi skippa. Dödskommentarer och sånt.
Men, mina vänner! Jag uppmanar er att kommentera mera. Då bir jag glad, glad, glad!
Här kommer lite hjärntvättning: Kommentera = KUL. Ni gillar att kommentera. Särskillt här. För kommentarer är bra. Kommentarer = Jättekul.
Jag har helt fräckt tagit din bild Bea. Men jag länkar till dig nedanför.
HAHHAHAHAHAAHAHAHA!
Titta vad fina! Så bleka, så uppblåsta och så himla... Jaa, töntiga.
Det är jag, Liisa och Bea i trean. Vi hade Luciatåg, skulle jag tro. Och vi är jättevackra. Men allra vackrast är ju de sparkdräktsklädda tomtarna i bakgrunden! Kolla vilka små bebisar! Så himla fina. Titta luvorna. Och titta Pontus som vigt kurar ihop sig till en fin liten boll. Åh, så söta. Jag vill bara krama på dem och gosa med deras mjuka små magar.
Och nej, jag är inte pedofil.
Denna bild hittade jag hos Bea. Hon har så himla många fina bilder från när vi var små och tjocka. Bababababaaa, I'm lovin it.
Som sagt, hos Bea. Beatrice Axelsson (inte Lindgren). Här (klick) hittar ni som av någon konstig anledning inte hittat till hennes blogg än Bea her self. Klicka in där.
Och ta en sista titt på sparkdräktsbarnen. De är jättefina.
Sympati, tack!
Asså shit. Igår var nog en av de värsta dagarna i mitt liv (vilket vittnar om vilket händelselöst liv jag har).
Jag vaknade runt åtta på morgononen (vilket är sjukt i sig) av lätt illamående. Men eftersom att tanken på maginfluensa framkallar ångets och panik hos mig valde jag att ignorera känslan och förklara mig fullt frisk.
Inte då.
Det slutade med att jag med jämna mellanrum på en sisådär en timme låg och spydde från klockan åtta på morgonen till klockan sex på kvällen. Förutom det hade jag huvudvärk eftersom att jag inte drack/åt något på hela dagen och dessutom nästan 39 graders feber.
Det sög.
Men det konstiga var hur extremt mycket jag sov. I dessa jämna mellanrum sov jag bara. Sov, och sov, och sov. Jag måste ha sovit åtta timmar på dagen, sedan somna sött runt elva på kvällen, för att senare vakna klockan nio. Fatta hur mycket jag sov. Egentligen är det inte så konstigt med tanke på att jag inte fick i mig någon näring. Och rätt skönt också, för då slapp jag ligga och tycka synd om mig. Mer än vad jag redan gjorde alltså.
Men min fråga är: Var kom febern ifrån?
Maginfluensa och feber passar väl ändå inte ihop? När blev de så bra kompisar? De är en jävlig kombination, kan jag berätta. Och jag kan berätta hur hemskt det är att spy när man inte har något att spy upp. Det resulterar bara i att man ligger och krampar.
Fast när jag tänker efter ville ni nog inte ha en närmare beskrivning av min spy-upplevelse. Det är rätt äckligt. Men varsågoda, ni fick en ändå.
Tänkte bara informera
... Er så att ni är beredda med sjungande gratulationskort och lass med blommor. Så att ni blivande gratulatiörer ska vara riktigt medvetna.
Idag är det 10 dagar tills jag fyller år.
Lägg det på minnet och säg grattis för sjutton. Jag förväntar mig minst 20 grattis var från er alla. Var inte blyga, för all del, det spelar ingen roll om vi aldrig någonsin har pratat, för jag blir så glad så.
Så.
Tio dagar kvar, inte att förglömma. 
Bild som understryker påstånde i inlägget nedan. Kolla Skorpans min. Ser ut som att han har tagit en tugga av Orvar-roten. Men främst av allt KOLLA PÅ JONATAN (som förövrigt inte alls stavades med h, utan helt svenkst Jonatan)!!! Kolla på håret. Kolla på slisket. Kolla in volymschampoot han måste ha använt för att få det fluffet FFS. Jag skulle fan också göra Skorpan-minen om jag var tvungen att sitta så nära den slemgubben.
Min egen recension
Hörni.
Här kommer några punkter som gör Bröderna Lejonhjärta till en otrovärd historia (förutom att den redan i sig är väldigt otrovärd) :
- Han som spelar Jonathan. Han ska föreställa 13. Han är 30. Och hans frisyr. Vafan är det med den? Ser ut som ett slätkammat fågelbo, eller kanske ett egendomligt fönat blont affro. Det är inte verklig. Och INTE snygg.
- När man dör kommer man ju till Nangiala. Men man är i samma ålder som man var när man dog. Dör man som 20 åring kommer man till Nangiala som 20-åring. Men det suger ju. För om man dör av mycket hög ålder i sitt första liv kommer man ju till Nangiala till en döende 94-åring. Ska man dö då igen efter några veckor, för att sedan komma till Nagilima och sedan fortsätta så tills man... Ja? Tar man självmord fortsätter ju hela baletten. Man kommer inte undan. Man måste dö stup i kvarten helt enkelt.
- När man dör kommer man till Nangiala, där Skorpan och Jonathan bor. I den världen bor Tengil. Och de dödar honom. Borde inte han egentligen komma till nästa värld, Nangilima då? Han och hela hans armé som Skorpan och gänget dödade? Som kommer vara jävligt hämndlystna. Så när Jonathan och Skorpan anländer till Nangilima för sitt tredje liv, vem borde inte vänta där om inte Tengil-jäveln med en hel armé? Då blir det ju bara krig igen. Och igen. Och igen. Och... Igen.
- Gör alla dessa nästa världar att man får evigt liv? Måste leva om, och om igen? Så jäkla trist.
- Namnen. Skorpan, Jossi, ORVAR. Jag HATAR namnet Orvar. Låter som en avklippt korv. Eller någon extremt giftig förvriden rot som får en att tugga fradga och rulla med ögonen, för att i nästa sekund ligga på marken i extrema kramper. När kramperna gått över får man sinnesjuka hallucinationer vilket resulterar i att man råkar döda sin egen bror på grund av den aggrisivitet som giftet framkallar. Sedan gråter man sådana tårar över den förlorade brodern att man nästintill dränker sin hund, som måste agera tårkopp. Men hunden tillåter sig inte dränkas, utan biter helt känslokallt en i revbenen. Giftet har nästan slagit ut immunsystemet, så den ögonblickliga infektionen i såret sprider sig snabbt som attan den korta vägen till hjärtat, som inte kan stå emot påfrestningen utan kollapsar. Och vips så är man död.
Och det är anledningen till att man ska akta sig för sådant som heter Orvar.
Nu bär det av!
Asså min familj... Det bestämdes igår att vi skulle åka iväg vid tiotiden på på morgonen. Vi ska ivägtill mina kusiner i några dagar. Japp, så jag trodde att jag helt beutalt skulle bli väckt vid nio ungefär. Men nu är klockan halv tolv och vad jag vet är vi inte ens i närheten av på väg. Det blir alltid så. Vi åker ungefär två senare än utgångsplanen. Och även om jag faktiskt inte blev väck vid nio, utan vid halv elva så är jag svintrött. Och snorig... Vilket är grymt irriterande. Mina föräldrar tycker att jag kan sova i bilen. Tycker inte jag.
Nu blir det antagligen tomt här i min fina och otroligt populära blogg de två kommande dagarna. Men sluta för guds skull inte läsa för det, då blir jag deprimerad. Så... Ni kan väl klicka in er här lite extra under de här dagarna, så kan jag i alla fall tro att jag är lite saknad? Det skulle betyda mycket för mig.
Jag kan föresten inte ens sova i en bil! Får nackspärr direkt. Och så måste jag kissa hela tiden. Så fort jag bara satt mig i bilen behövs det gås på toa. Precis som när man leker kurragömma. När man verkligen har hittat supergömstället måste man helt abrupt avbryta och kapitulera för att man bara måste gå på toa. Ja, man och man, jag ska jag väl säga. Och Liisa med, vad jag vet. Säkert är vi inte ensamma. Finns det kanske en hel värld av kurragömma-kissnödiker där ute?
Well... Ni som har mitt nummer, bered er på smstracking à la Alice de närmaste timmarna. Ni som inte har det... Jaa, gör inte det.
Glad Kristihimmelsfärd på er. Inte för att man säger så, men i alla fall.
Happy Christeyhimmelzfäärrrd.
(Tänkte ni också på att det här inlägget inlägget saknade ett enda uns av en röd tråd? ...Helt osammanhängade.)
Kung Carl XVI Gustaf
HAHAHAHAHAAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.
-Skrattpaus-
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.
Hoh... Vänta lit...
HAHAHHAHAHHAHAHAHAH.
Håhåjaja, här torkas skrattårarna. Amanda länkade precis den här sidan till mig.
Åh, herregud så roligt. Jag tror jag dör. Kolla på honom. Agnes, du tycker Silvia ser cp ut. HALLÅ, KOLLA PÅ HENNES MAN!
Ååååh, dagens jävla skratt alltså.
Vänta. Får man skratta åt sin kung? Eller måste man vara sådär dyrkande? Typ -Åååhh, du store och mäktiga Calle, vi prisar dig-? Eller får man tycka att han är världen tönt? På ett kärleksfullt sätt såklart. Jag menar, han är ju så himla fin i sina hattar.
Ps. NI MÅSTE KOLLA IN SIDAN. Våga inte ignorera länken. Därför länkar jag igen.
Länk. Länk. Länk.
Länk. <-- Checka länken.
Toppvinsten
A - korkad
B - blond
C- störd
D - porrig
E - sexig
F - het
G - rolig
H - underbar
I - söt
J - gullig
K- vacker
L - killaktig
M - bitchig
N - Undersmart
O - gangster
P - fantastisk
Q - populär
R - puckad
S - översmart
T - söt
U - ful
V - tjejig
W - fräknig
X - smart
Y - dum
Z - osexig
Å - cool
Ä - social
Ö - osocial
Hm. Jahapp. Funderar på att döpa om mig till något som börjar på F, H, K eller varför inte rantav F?
A- bitchbabe
B - ödla
C - bitch
D - rövslickare
E - gud
F - gamling
G - katt
H - kille
I - tjej
J - emo
K - nörd
L - alkolist
M - tönt
N - spankare
O - Idiot
P - sexgud
Q - fotbollsproffs
R - porrstjärna
S - sexmaskin
T - fittslickare
U - prinsessa
V - prins
W - punkare
X - rädd-katt
Y - hora
Z - chokladgalen
Å - tandborste
Ä - sötnos
Ö - snygging
Öh. Jag måste nog tänka ut ett helt nytt namn.
Och nu vilken färg har tröjan du har på dig:
lila - som kollar på porr
orange - som har ett stort ass
gul - som vill ha sex med dig
grön - som vill rocka
blå - som gillar att strippa rosa - som är bra med händerna
vit - som alla vill knulla
brun - som är väldigt ful
svart - som är porrig
Korkad alkoholist som är porrig.
Jag hittade det här roliga lilla testet på en blogg. Tyckte att mitt resultat blev så enastående att jag var tvungen att dela med mig. Jag menar, vem vill inte vara en korkad alkoholist som porrar sig? Tänk om man hade fått vara sexig och populär eller något.... Pfffss, Gud så pinsamt det skulle vara!
Barn är ett eget, missanpassat folk
Jag kände mig lite småsjuk i skolan idag, så jag gick hem.
Bokstavligt alltså, jag gick.
Missade bussen, så det var bara att traska vidare i solskenet. Det tog en hel timme för mig att komma hem... På vägen gick jag förbi ett dagis, där två små killar satt och lekte.
Killarna: Heeej! Vad heter duuu?
Jag: Hej där. Jag heter Alice.
Killarna: Allde?! Höhöhö
Jag: Nej, Alice...
Killarna: Jahaaa! Jag har festis häääär
Jag: Jaha, vad kul för dig...
Killarna: Jag heter Ivar! Och jag heter Albin!
Jag: Hej Ivar, hej Albin.
Albin: Jag har en storasyster!
Jag: Jaha du.
Albin: Hon har en likadant tröja som du!
Jag: Oj då.
Ivar: Hejdå Alice!
Jag: Mm, hejdå.
Asså... Var jag också sådär jäkla pratglad när jag var ett barn? Jag var ju rädd för alla stora, coola männiksor. Jag skulle aldrig i mitt liv vågat börja skrika på en tjej som gick förbi på vägen. Och så är barn rätt elaka. Jag satt och väntade utanför toan någon gång när en helt dagis med barn kommer in.
Ett snorigt barn: Heeeej! Vem är duuu?
Jag: Ingen...
Snoriga barnet: Men... Vad kort du är!
Jag: Mäh! Du är ju banne mig kortare!
Snoriga barnet fnissar och viskar lite med sin kompis.
Snoriga barnet: Du är konstig!
Jag: Men hallå, du då!
Snoriga barnet pekar på sin kompis: Det var han, det var han som sa det!
Jag: Han är också konstig....
1. Jag var faktiskt längre.
2. Vadå konstig? Jag sa ju knappt någonting.
3. Ska inte småbarn hålla käften och lyssna på oss stora och smarta?
Ere freda?
HAHAHHAHAHAHAHAHA.
Det här måste vara världens mest meningslösa men också roligaste sida. 
Länk
Jag menar, vad fan? Vad vill den här sidan? Förutom att upplysa om det är fredag eller inte? Gud så skönt med en sådan sida, jag som skulle börja tvivla på kalendern utan den!
Undrar om det finns en eretisda.se
Näpp, det fanns det inte...
To bad.
Men på den här sidan står det också att idag är det negerbollens/Gambaiskallens med mjäll dagen idag. Så idag är det fritt fram att äta gambaiskalle med mjäll, vilket jag ska göra nu!
Dessutom kan sidan informera om att det är 2 dagar, 6 timmar, 41 minuter och 59 sekunder till nästa fredag.
Update: Vafan!! Jag hade inte ett enda litet havregryn! Skam på min familj och sorg och elände på mig som inte får äta gambaiskalle med mjäll på dess egna dag!
Rufsan - The true story
Jag sitter och kollar på film på datorn. Så kommer det en hårklump och lägger sig ivägen.
Så ställer hon sig upp och verkar hon mer än villig att posera.
Jag antar att hon tror att hon är Lejonkungen eller något.
Sedan visade det sig att jag hade något smaskigt på kinden.
Skitgott.
Det där gör ont, ska jag säga. Hennes tunga är alldeles vass och sträv, och så slickar hon om och om igen på samma fläck. Det känns lite.. Då är det bara att slå till henne. (Jodå, jag är djurvän)
Och där är The Katt her self.
Hon stör mig, kan man säga.
Den lilla slynan
Vafan!
Tittar på Den lilla sjöjungfrun, och gissa vad jag hör där?
Spola fram till 3:48.
"Det där var nära ögat! För nära. Lilla slyna!"
Men hallå? I en barnfilm? Använder man verkligen ordet slyna då? I och för sig ser Ariel ut som en liten slyna med den kroppen och försöker få Erik att kyssa henne. Men ska man verkligen uppmuntra barn att gå runt och kalla varandra slyna?
"Ååååh, Ariel är en slyna! Då ska jag också vara en slyna! Mamma, vad är en slyynaaa? Jag ska bli en sån när jag blir stor!"
"Nej men lilla Margareta, vad är det du säger??"
Låter det bra eller?
Nä, juste. Skärpning, Disney.
Fem sanningar om mig (och nej, jag tänker inte berätta om jag är oskuld eller inte, vad den första killen jag blev kär heter eller om jag någonsin har "playat" någon). Så intressant är jag inte.
Om bilden inte redan säger allt så ska jag berätta.
1. Nej, den där tröjan är inte så jävla fin. Men den är skön.
2. Om jag ofta hänger upp och ner i träd? Öh. Ja. Om sanningen ska fram känner jag mig mer avslappnad och trygg högt uppe i ett träd än nere på marken. Särskillt om jag kan haka fast en fot i en gren och sedan hänga där, fri som en fågel.
3. Det ser riktigt fult ut att ha mobilen i fickan. Som en fyrkantig böld.
4. Jag tror att min hjärna fungerar bättre när jag sitter uppflugen i ett träd. Jag älskar att ha tjejsnack på en hög höjd. Spelar ingen roll om det är någons tak, på skolans fotbollsmål eller i det perfekta klätterträdet. Det är rätt taskigt mot Bea, som är höjdrädd. Men jag trivs.
5. Jag kan inte riktigt komma på några fler sanningar att relatera till den här bilden mer än att jag är rätt ful upp och ner. Men det är charmigt... Yeah.
Är gullvivor giftiga?
Jag åt dem hela tiden när jag var liten. Men så påstår massa folk att de inte alls är ätbara.
Men de är ju jättegoda?
Smakar sött och gott.
Ärligt, någon som vet ifall de är giftiga? För i så fall ska jag sluta äta dem... (Dessutom blir min mamma rätt sur när jag alltid äter upp hela hennes fina rabatt...)
Jag, Liisa och Bea i... Tvåan? Visst ser jag ond ut? (Jag är mongot i mitten)
ÅÅÅH, TAYLOR! SNYGGING!
Igår såg jag, Bea, Amanda och Agnes på My sister's keeper.
Åh.
Så himla sorglig. Jag tror fan inte jag har gråtit så mycket till en film förut. Inte ens när jag såg Peter Pan 2. Jag, Bea och Agnes låg och skrek av gråt. Hulkade, snorade och klängde på varandra. Våra halsar var helt indrängta i tårar när filmen var slut.
Men den var grymt bra. Så dagens rekomendation är: SE DEN.
Ps: Har ordet hulkade något med Hulken att göra? Eller har Hulken tagit insperation från ordet hulkade? Eller har det ingen som helst logisk koppling?
Svara på den ni, om ni kan!
Öööh. Vi gillar att spela lite...
Vikingar
NU ÄR NOVELLANALYSEN FÄRDIG.
Applåder tack.
Nu väntar jag bara på Amanda ska komma, sedan tänker jag knacka på varenda dörr här i Vikingshill för att samla ihop folk att leka med.
Döva och stumma Inga tvärs över vägen, hänger du på? Party i VH.
Och 78-åriga Elsa, du kanske också vill joina?
Nu har jag samlat ihop ungefär hela Vikingshill. Ungefär så här fartfyllt blir det. På sin höjd. Är man inte försiktig kan det gå så hett till att man hamnar nere på stenpiren vid stranden. Men det känns inte så bra att gå så långt hemmifrån. Jag menar, 50 meter är rätt långt.
Man vill ju inte riskera något.
Om man stavar läxa fel blir det käxa.
Den är veckan har varit helt otrolig. Bara plugg, plugg, plugg varje dag. Därav så lite bloggande. Asså jag fattar inte att jag pallat med. Jag har inte träffat kompisar på hela veckan, men idag, då jävlar. Om ingen vill göra något med mig så... Äh, asså ni har inget val. Alls. Alla ni som känner er manade, ring mig. Annars ringer jag er.
Här är i alla fall min vecka:
Måndag: Matte och SO-läxa, sedan cirkusträning vid sju. Kom inte hem förän kl tio.
Tisdag: Tog färstingspruta, men somnade när jag kom hem. Vaknade vid nio, gjorde engelskan och gick och lade mig igen.
Onsdagen: Kom hem klockan tre, pluggade oavbrutet till klockan sju då jag åkte iväg på ännu en cirkusträning. Kom hem klockan tio och gjorde NO-läxa.
Torsdagen: Stannade i skolan och jobbade med svenskan till klockan sex då det var kulturkväll med hela skolan. Kom hem vid nio och gjorde ännu en NO-läxa.
Fredagen: Kom hem, och somnade. Jag är skitrött. Vaknade precis, ska göra färdigt svenskan och sedan tracka mina vänner.
Fattar ni vilken astråkig vecka jag har haft eller? Nu är det fan dags att göra något.
Efter att jag gjort svenskan... ÅÅÅÅH.
Förresten, jag fyller 15 om nitton dagar. (Vadå barnsligt att hålla räkningen?) Jag måste därför göra en önskelista. Men jag tycker det är skitsvårt. Asså lättaste är ju om alla bara ger mig pengar så får jag köpa presenter själv. Men det går tydligen inte för sig. För det är ju jättetråkigt att ge bort ett presentkort.
Jaha, men det är jättekul att få ett. Så ja tack, presentkort var det här!
Kan någon ge mig ett förslag på vad man kan önska sig? Snälla pliiis?
Dålig dag...
Helvetes jävla fucking aj.
Jag har så jävla ont överallt. I ryggen, i armen, på låren, i huvudet, och i mina fucking knäveck. Det är enbart cirkusens fel. Jävla splitt-falla-ner-i-knäveck-grej. Jag måste fan ha krossat varenda artär i mina blodådror vid det här laget, så jäkla ont gör det. Och det blir inte bättra av att jag har PMS, ännu en läxa bortsett från de fyra timmars plugg jag utsatt mig för idag som jag vägrar göra och en novellanalys att skriva färdigt imorgon.
Nu ska jag hålla käften och gå och lägga mig. Godantt.
Ps. Jag svor ovanligt mycket i det här inlägget. Åtta gånger för att vara exakt. Onödigt. Men jag är arg.
The Sims
Min lillasyster är en väldigt snäll och fin flicka. Hon är blond och lockig, tio år och gör oftast vad jag ber om ifall jag säger: Snällaa, för miiin skull?
Självklart är hon irriterande ibland (Ja, jag vet att du läser min blogg Ellen), men hon säger aldrig fula saker. Så därför blir jag väldigt förvånad när jag sitter och pluggar och plötsligt hör från rummet intill:
"DIN JÄVEL! JAG KASTAR UT DIG HÄRIFRÅN!!!"
Men vad säger hon? Flicka lilla!
"JAG HATAR HENNE! AAAAGH! JAG HATAR DIG, DU SKA DÖÖÖÖ!"
Men hörru du, du! Vad händer egentligen?!
Jahaaa. Hon spelar The Sims. Oookej, då förstår jag. Då ska jag inte komma i närheten. Vill inte vara i närheten av riskzonen. Hon får alltid damp när hon spelar Sims. För Guds skull, barn lilla, ta det lite lugnt!
Jag kommer ihåg när jag och Ellen var små och spelade Sims. Vi visste inte hur man skaffade pengar så vi hade inte råd med ett brandlarm. Så när spisen började brinna stod den fjantiga killen bara mitt i lågorna och viftade på armarna. Frun stod bredvid och ojade sig. Och vi fick ångest såklart. Hoppade upp och ner på stolen och skrek: FLYTTA PÅ DIG DITT PUCKO! RÖR DIG! NU! NU!". Men han rörde sig inte och snart kom liemannen och tog honom med sig.
Ellen tyckte att det här var apläskigt och var jätterädd för spelet väldigt länge. Jag hade däremot skitdåligt samvete för att jag dödat denna kille och för att mamman föll ner i en djup depression och bara grät hela tiden. Det var så sorgligt.
Jag spelade aldrig med den familjen igen.
Från rummet intill: "MEN ÅH! JÄDRANS IDIOT! HAN SKULLE JU MED BUSSEN NU! SLUTA, SPRING!"
Jag vet inte, jag kanske borde gå in och avbryta det här snart? Innan hon dödar någon på riktigt?
...Mig till exempel...
Här ska det egentligen sitta en fyndig rubrik, men jag kommer inte på någon, så ni får använda fantasin en smula. Gör en egen, klistra för en post-it lapp eller något.
Möööööh. <-- Ord som beskriver hela mig i denna stund.
Fint ord tycker jag. Ungefär som kor låter.
Man säger att kor låter lite gulligt muuuuuuuu.
Men vafasen, alla vet ju att egentligen är det bara ett stort, fett mööööööh. Eller kanske snarare ett muuöööööh.
Har ni sett den där Bregottreklamen förresten? Den där med en massa kossor på en äng, frid och fröjd och grönt gräs. Och säger någon: Här kommer en hälsning från Bregottfabriken!
Och så står det en massa kossor och formar ordet Mu.
Mu.
Inte "Köp smör!" eller "Bregott är bäst!" eller "Testa vårt nya lätta-0%:iga-ekologiska-kravmärkta-havssaltsmör!".
Utan kort och mu. Antingen försöker de peka på hur lite en dessa djur faktiskt kan säga, eller så hade de helt enkelt inte tillräckligt många kor för att skriva havssaltspecialen. Även om den verkar jättegod.
Diagnostisk huvudvärksdagbok
Titta på min underbara vän. Visst är hon fin?
Ett tag hade jag otroligt ont i huvudet varenda dag så jag gick till skolsköterskan för att kolla upp det. Först kollade jag upp min syn, men det var tydligen inte tillräckligt mycket fel på den för att jag skulle få glasögon (oj så synd). Men nu ska jag snart få träffa skolläkaren eller vad hon nu var, så därför ska jag föra huvudvärks-dagbok. Min huvudvärk har i och för sig gått över, men det är tydligen ändå nödvändigt. Och idag har jag haft ont i huvudet, så nu ska dagboken premiäranvändas.
Okej, here we go:
När började huvudvärken? Ähum? 10.00?
Hade du innan huvudvärken störning av Synen/Känseln/Annat? Va? Nej. Ont i huvudet var det väl?
Var huvudvärken högersidig/vänstersidig/dubbelsidig? Öh. Pannan?
Var huvudvärken dunkande/konstant? Venne... Konstant?
Ändrades huvudvärken vid fysiska aktiviteter, t. ex vid gång i trappa? Vadå? Nej. Eller?
Var du illamående? Asså näe.
Var du ljusskygg? Asså jag hade ont i huvudet.
Var du ljudkänslig? Men hallå... Jag har bara lite ont i huvudet...
När försvan huvudvärken? Eh. 14.00?
Tog du medicin? Hur mycket? När? Vilken? Okej, ta det lugnt. Ingen medicin...
Oj. Här var vi dramatiska. Låter som att jag har symptom på hjärncancer eller kanske en släng av HIV.
Jag som bara har vanlig huvudvärk...
Sova.
Dessa coola brillor prydde mitt huvud idag:
Och titta här!
Snyft...
Nu är det mars i säng för min del. Så godnatt mina vänner, vi ses imorgon!
Söndagskväll
Att göra ikväll:
Städa
Städa mer
Städa badrummet
Börja på en novellananlys
Bestämma kläder till imorgon
Men! Istället för att göra detta funderar jag på sms:a Agnes och kolla om vi ska samla ihop lite folk och promenixa en stund i kvällsolen. För jag hatar att städa. Det är urkasst. Och jaf blir så lat av det.
Så... Ingen städning för mig alltså.
Synd om mig
Jag håller inte vad jag lovat, så jag borde verkligen skämmas. Men jag har faktiskt inte haft lust att blogga i helgen, that's all.
Idag på cirkusen var det sista träningen för mig och Amanda innan vårat nummer skulle vara klart (vilket det inte blev).
I alla fall så skulle vi upp i repen på trappetsen och göra någon komplicerad krummelutt och sedan skulle vi glida ner igen. Men eftersom att jag är jag gled jag ner alldeles för fort, så att hela min hand (läs: överdrift) brändes upp. Jag fick tre stora (läs: återigen överdrift) bortskavd-hud-områden som sved som satan. Och vet ni vad läraren sa när jag berättade att jag inte kunde forsätta eftersom att min hand gjorde jäkligt ont?
"Jahaja, men på med ett plåster och så upp igen!"
Men hallå! Här kommer jag med en sönderbränd hand och ber om lite medlidande, men det enda hon gör är att trycka på ett plåster och säga att hennes skador har varit mycket värre och att hon ser ut sådär heeela tiden.
Och så skickar hon upp mig igen och så var det bara att köra.
Så nu har jag ömmande bortskavd hud på mina fingar så att det blir skitsvårt att skriva.
Jävla sadist.
