The Sims


Min lillasyster är en väldigt snäll och fin flicka. Hon är blond och lockig, tio år och gör oftast vad jag ber om ifall jag säger: Snällaa, för miiin skull?

Självklart är hon irriterande ibland (Ja, jag vet att du läser min blogg Ellen), men hon säger aldrig fula saker. Så därför blir jag väldigt förvånad när jag sitter och pluggar och plötsligt hör från rummet intill:

"DIN JÄVEL! JAG KASTAR UT DIG HÄRIFRÅN!!!"

Men vad säger hon? Flicka lilla!

"JAG HATAR HENNE! AAAAGH! JAG HATAR DIG, DU SKA DÖÖÖÖ!"

Men hörru du, du! Vad händer egentligen?! 

Jahaaa. Hon spelar The Sims. Oookej, då förstår jag. Då ska jag inte komma i närheten. Vill inte vara i närheten av riskzonen. Hon får alltid damp när hon spelar Sims. För Guds skull, barn lilla, ta det lite lugnt!

Jag kommer ihåg när jag och Ellen var små och spelade Sims. Vi visste inte hur man skaffade pengar så vi hade inte råd med ett brandlarm. Så när spisen började brinna stod den fjantiga killen bara mitt i lågorna och viftade på armarna. Frun stod bredvid och ojade sig. Och vi fick ångest såklart. Hoppade upp och ner på stolen och skrek: FLYTTA PÅ DIG DITT PUCKO! RÖR DIG! NU! NU!". Men han rörde sig inte och snart kom liemannen och tog honom med sig.
Ellen tyckte att det här var apläskigt och var jätterädd för spelet väldigt länge. Jag hade däremot skitdåligt samvete för att jag dödat denna kille och för att mamman föll ner i en djup depression och bara grät hela tiden. Det var så sorgligt.

Jag spelade aldrig med den familjen igen.

Från rummet intill: "MEN ÅH! JÄDRANS IDIOT! HAN SKULLE JU MED BUSSEN NU! SLUTA, SPRING!"

Jag vet inte, jag kanske borde gå in och avbryta det här snart? Innan hon dödar någon på riktigt?

...Mig till exempel...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0