Asså shit. Igår var nog en av de värsta dagarna i mitt liv (vilket vittnar om vilket händelselöst liv jag har).

Jag vaknade runt åtta på morgononen (vilket är sjukt i sig) av lätt illamående. Men eftersom att tanken på maginfluensa framkallar ångets och panik hos mig valde jag att ignorera känslan och förklara mig fullt frisk.

Inte då.

Det slutade med att jag med jämna mellanrum på en sisådär en timme låg och spydde från klockan åtta på morgonen till klockan sex på kvällen. Förutom det hade jag huvudvärk eftersom att jag inte drack/åt något på hela dagen och dessutom nästan 39 graders feber.

Det sög.

Men det konstiga var hur extremt mycket jag sov. I dessa jämna mellanrum sov jag bara. Sov, och sov, och sov. Jag måste ha sovit åtta timmar på dagen, sedan somna sött runt elva på kvällen, för att senare vakna klockan nio. Fatta hur mycket jag sov. Egentligen är det inte så konstigt med tanke på att jag inte fick i mig någon näring. Och rätt skönt också, för då slapp jag ligga och tycka synd om mig. Mer än vad jag redan gjorde alltså.

Men min fråga är: Var kom febern ifrån?

Maginfluensa och feber passar väl ändå inte ihop? När blev de så bra kompisar? De är en jävlig kombination, kan jag berätta. Och jag kan berätta hur hemskt det är att spy när man inte har något att spy upp. Det resulterar bara i att man ligger och krampar.

Fast när jag tänker efter ville ni nog inte ha en närmare beskrivning av min spy-upplevelse. Det är rätt äckligt. Men varsågoda, ni fick en ändå.