Asså min familj... Det bestämdes igår att vi skulle åka iväg vid tiotiden på på morgonen. Vi ska ivägtill mina kusiner i några dagar. Japp, så jag trodde att jag helt beutalt skulle bli väckt vid nio ungefär. Men nu är klockan halv tolv och vad jag vet är vi inte ens i närheten av på väg. Det blir alltid så. Vi åker ungefär två senare än utgångsplanen. Och även om jag faktiskt inte blev väck vid nio, utan vid halv elva så är jag svintrött. Och snorig... Vilket är grymt irriterande. Mina föräldrar tycker att jag kan sova i bilen. Tycker inte jag.

Nu blir det antagligen tomt här i min fina och otroligt populära blogg de två kommande dagarna. Men sluta för guds skull inte läsa för det, då blir jag deprimerad. Så... Ni kan väl klicka in er här lite extra under de här dagarna, så kan jag i alla fall tro att jag är lite saknad? Det skulle betyda mycket för mig.

Jag kan föresten inte ens sova i en bil! Får nackspärr direkt. Och så måste jag kissa hela tiden. Så fort jag bara satt mig i bilen behövs det gås på toa. Precis som när man leker kurragömma. När man verkligen har hittat supergömstället måste man helt abrupt avbryta och kapitulera för att man bara måste gå på toa. Ja, man och man, jag ska jag väl säga. Och Liisa med, vad jag vet. Säkert är vi inte ensamma. Finns det kanske en hel värld av kurragömma-kissnödiker där ute?

Well... Ni som har mitt nummer, bered er på smstracking à la Alice de närmaste timmarna. Ni som inte har det... Jaa, gör inte det.

Glad Kristihimmelsfärd på er. Inte för att man säger så, men i alla fall.

Happy Christeyhimmelzfäärrrd.


(Tänkte ni också på att det här inlägget inlägget saknade ett enda uns av en röd tråd? ...Helt osammanhängade.)