JAG FICK EN GLASS!
Ja. Jag är ha-galen. Ta min glass och jag tar dig. Du kommer att dö!
Vill ha en STOR glass
Hallå.
Bloggandet har stått på noll ett tag. Men nu blir det bättring måntro!
(Kan man säga så? Måntro? Det blir ju liksom mån-tro? Montro? Nä. Må'n tro? Det är väl förkortning på må en tro? Då blir det väl må'n tro? Något sånt?)
Anyway.
Nu var det i alla fall dags igen och det firar vi med ett kalas och en introditionsång:
Tra-la-la-la-laaaaa, jag är på No-lektioooon
La-la-la, så trist att jag tappar troooon
Idag är jag väldigt väldigt see-eeg
Som en liten snuskig de-eg
Men alldeles för mycket jä-äst
Och fylld med äckligt flä-äsk
Så nu är det dags att blogga-a
och... Trogga, logga, mogga, rogga, sogga...
Äh, vafan. Där tog det slut.
Ettan förlora', tvåan vann. Trean tappa' byxorna och fyran försvann. Femman satt på taket, sexan ramla' ner. Sjuan laga' maten, åttan satt på pottan. Nian prata' med tian och elvan prata' med Bellman!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Gissa vad min lillasyster just berättade för mig?! Hon kom in i vardagsrummet och sa upphettsat:
"Gissa vad Ian van på kula idag? En Jumbo-Dumbo-Maxi-Taxi!!!"
Asså oj.
När vi var små hette de största kulorna en JUMBO! Eller, om det var i extrema fall en Jumbo-Dumbo, men det var riktigt specielt.
Men asså en Jumbo-Dumbo-Maxi-Taxi.
Hur kommer alla barnen på dessa dumma namn? De är ju helt underbara! Jag älskar dem.
Jag vill också vinna en Jumbo-Dumbo-Maxi-Taxi! Jag kanske ska muta denna Ian?
Friendship
Jag satt just och snackade med Agnes om ärlighet. Med risk för att låta som en klysha, men ärlighet är verkligen en förutsättning för att en relation ska fungera. Tänk att inte kunna lita på sina vänner? Att veta att de kanske menade de något så när de sa något annat? Eller att med en blick se att vännen verkligen är trött på hur man beter sig. Även om det är svårt att säga och väldigt svårt att höra är det en tröst att veta att jag kan lita på att mina vänner berättar för mig när jag gör något fel. Eller jag hoppas i alla fall att jag kan det. Lova att ni alltid berättar för mig?
Tänk er mardrömmen att går runt och uppföra sig på ett visst sätt som man själv inte förstår är fel. Sedan, bakom ens rygg tjatar vännerna om hur otroligt jobbig man är. Och stör sig och blir förbannade medan man själv inte fattar ett dugg. Och eftersom att ingen berättar något kan man inte förbättra sitt beteende. Det blir som en ond cirkel, kompisarna blir bara mer och mer irriterande, samtidigt som man själv inte förstår varför.
Självklart har även jag gjort så, irriterat mig på någon men inte haft orken att konfrontera problemet och berätta vad jag stör mig på. Men egentligen, har man verkligen rätt att störa sig på någon som själv inte vet att den är jobbig? Att inte berätta för den personen är riktigt oärligt och själviskt. Det är riktigt oschysst och falskt, att låtsas att allt är okej när det inte är det.
Det är riktigt svårt att berätta sådant för någon, men i slutändan är det så värt det. Dels för att det är det enda sättet en person kan bättra sig på och dels för att man slipper gå runt och bli mer och mer irriterad till man inte står ut mer.
Det där är något som jag måste tänka på och definitivt förbättra mig på. Jag skulle bli så tacksam om ni vänner kunde vara så ärliga mot mig som jag strävar efter att bli mot er.
Tålamodsometern står på noll.
När jag gör en bloggdesign måste jag ändra och göra nya headers hela tiden. Till den här designen gjorde jag en grundheader och sedan gjorde jag fem utvecklingar till på den.
Den första hette såhär:
Header.
Den andra:
Riktig header.
Tredje:
Nu header!
Fjärde:
HEADER FÖR SJUTTON!
Femte:
OKEJ, NU ÄR DET DEN RIKTIGA HEADERN
Sjätte:
Här är ta mig fan den sista headern jag gör.
Det blev liiite tröttsamt efter ett tag. Tålamodet går från sisådär 8 till 0 på den tiden jag var tvungen att ändra.
Millenium gick från treologi till eh... fyrologi? Vad heter det? Kanske serie kort och gott.
Nu är det ny design här. Vetefan vad det blev tillslut men jag och Amanda kalllar det såhär:
"Barnkalaset som sprängdes" - Steig Larson.
Fast jag är nöjd, men det förvånar mig inte om jag dampar ur på det om en vecka och byter igen. Men det passar in på vad jag vill med den här bloggen.
Barnslighet, fantasi, konstighet och humor.
Och så representerar den min utspårande sida. Hade ingen aning om alla dessa stjärnor och solar förän jag satt och gjorde dem. Men men. Fantasi var det ju.
Och glädje såklart. Den heter ju faktiskt heyhappiness.blogg.se.
Gud så fult namn på svenska: hejglädje.blogg.se
Från början hette bloggen heyhappy.blogg.se men jag glömde lösenordet till det kontot, så det var bara att göra ett nytt. Eftersom att det inte finns ett lösenord kan jag inte heller radera heyhappy-bloggen, så om ni söker på namnet hittar ni en helt oanvänd blogg under den adressen.
Rätt oschysst av mig att hålla ett så vackert namn upptaget.
Skäms.
Hej, goddag, hallå
Snaaaart ska jag ta mig i kragen och blogga.
Snart.
Men inte rikigt än. Jag har en fet SO-läxa som jag har skjutit upp till ikväll och en matteläxa som jag ger blankaste fan i. Den är så onödig.
Senare ska jag informare alla om mitt underbara utvecklingssamtal som jag bara hatar. Men det är senare det.
Bye.
Med ett stort tyvärr är ju musikvideon rätt snygg...
"I fell in love with the pizzagirl. Now I eat pizza everyday."
Åh. Men ah. Åhå.. Bra text. Givande, djup och mycket rörande.
Nu äter jag pizza varje dag.
Bra jobbat Jonas.
Good job.
Frustration
På spinningen jag och Liisa går på finns det en tjej. Hon är alltid där.
Alltid.
Hon kommer dessutom dit jättetidigt (slår vad om att hon tältar där under natten för att verkligen hinna), springer fram till sin favoritcykel och lägger beslag på den. Sedan går hon fram till en av fläktarna. Det finns två stycker, varav den ena är sönder, alltså finns det en. Den enda tar hon och plaserar mitt framför sin jävla cykel så att ingen annan i hela rummet får någon fläktning.
Sedan studsar hon upp och ner hela passet, står medan alla andra sitter och ser så jävla mallig ut. Som att det är jobbig att spinna om man har en fläkt uppkörd i ansiktet...
DÅ SKULLE VI OCKSÅ ORKA, DIN BITCH.
Som ni märker är jag ytterst irritrad på den här tjejen.
Grr.
"BLABLABLA" "Mm" BLABLBLABLA" "Mmmmmh "BLABLABLA" "Men okej!"
Jag har just babblat på om någon väldigt onödigt:
Jag: Asså... Har du märkt att jag alltid drar historier jättelångt tills de inte ens blir roliga längre...?
Emil: Japp...
Jag: ...
Emil: Fast jag bara hänger på...
Jag: Tur det...
Det där stämmer. Väldigt mycket.
Exempel:
"Tänk om det kommer en haj och äter upp dig?!" "Men då tar jag ett jetpack och flyger därifrån!" "Jaa, fast då flyger du in i ett berg och ramlar ner på en flock hungriga hyenor." "Jaha, men då kastar jag en råbiff på dem" "Nej, för du har ingen råbiff" "Joho" "Nähä" "Okej då..."
Jag håller alltid på sådär. Spårar ur. Har så himla roligt med min histora medan alla andra undrar när fan den ska ta slut.
Jag håller på så hela tiden. Vilket - som ni kunde läsa ovan - mina kompisar är väldigt medvetna om. Och säkert de som läser min blogg också. Spår alltid ur här. Det här är min fria utspårningszon.
Men jag tycker det är kul, okej?
Ballast i VH
Ge mig ett piano. Vill ha ett så otroligt mycket. Med omtanke för mina kompisar som har piano, så att de slipper lyssna på mig när jag kastar mig över deras. Måste vara tröttsamt.
Jag har en plan på att ta min mormor och morfars piano. MWOHAHAHAHAHAHAAAA.
(Ondskefullt skratt)
Men enda nackdelen är att jag måste ha det i mitt rum då. Och då skulle hela rummet vara täckt av piano, vilket skulle bli trångt.
Och jag skulle bli tvungen att göra ta-minde-plats-rörelsen vart jag än skulle förflytta mig.
Ni vet den där dra-in-magen-stå-på-tå-luta-sig-lätt-frammåt-hålla-ut-armarna-åt-sidorna-stånka-och-stöna-som-en-lungsjuk-gubbe-grejen.
Varför gör man så? Dra in magen förstår jag, då blir man ju smalare.
Men resten? Varför? Ser bara fel ut, dessutom ser man faktiskt ut som en pingvin. Man tar väl inte minde plats för att man står på tå och stönar osexigt? Eller?
Detta ska jag filosofera om innan jag somnar ikväll.
Who's with me?
SEBASTIAN! *Dunk, dunk* SKÄMS PÅ DIG *Bank, bank* IN MED DIG I SKÅPET!! *Pang...*
När jag var liten brukade jag ofta leka med min storasyster Matilda. Mitt i leken (oftast dagis. Vi var lärarna och dockorna barnen. Vi hatade Sebastian. Honom slog vi i fotöljen ett tusental gånger innan vi kastade ner honom nerför trappan, sen fick han sitta i skamvrån tills vi glömde bort honom). I alla fall, mitt i leken kunde Matilda helt plötsligt lägga sig ner på golvet och mässa med entonig stämma:
Jag är dööööd.
Jag: Va? Matilda...? Matilda!
Matilda: Jag är dööööööd.
Jag: Vaa? Mammaa? MATILDA?
Matilda: JAG ÄR DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖD!!
Jag: MAMMMA! MAMMAAA! MATILDA ÄR DÖÖÖÖD! Buuuääääähhhh....
Nästa dag:
Från övervåningen: Leklekleklek trallallaaa
Två minuter senare: MAMMA! Matilda är DÖÖÖD!
Tredje dagen:
MATILDA ÄR DÖD! MAMMA! HON ÄR DÖÖÖÖÖD!
Samma visa varje gång. Jag var ett otroligt lättlurat barn.
Ta fram anteckningsblock och penna, det här inlägget är mycket intressant.
Under den vecka jag har varit borta i Nice har jag läst sex böcker.
Vilket innebär att jag har läst 0,86 bok per dag.
Alla böckerna har varit ca 325 sidor långa.
Jag har alltså läst 1950 sidor allt som allt.
Att jag just gjort den här uträkningen innebär att jag är en tönt.
Men tyvärr kan jag inte rå för det. Jag kan inte sluta läsa när jag läser en bra bok. Jag kan knappt sluta läsa när jag läser en dålig bok heller för den delen.
It sence like a drug to me. Like my own personally brand of heroin.
Så typiskt mig att dra in Twilight-citat i det här.
Men i alla fall. Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget. Kanske framhäva min allt mer framhävda töntiga sida.
(Jag hör kommentaren! "Vadå sida? Hela HON är ju töntig. TÖÖNT. Tönt. Tönt. HA!". Så ni behöver inte säga det högt, det är lugnt för mig.)
"Det där är inte schysst!" "Du borde vara tyst!" "Vill ni slåss, kom aaaan!"
Håller på att packa. Och packa. Och städa. Och packa. Och... Okej, enough.
Kl 05.00 går bilen mot Arlanda och vidare till Nice. Ska bli nice. Det var inte kul.
Packa är så tråkigt. När jag var liten var det okej, för då kunde jag alltid leka. Jag var alltid Snövit, Törnrosa eller Askungen, jag var väldigt graciös och sjöng falskt i falsett medan jag skrubbade alla golv (som förövrigt inte behövdes skrubbas, men så gjorde man tydligen om man var Snövit/Törnrosa/Askungen). I hemlighet var mamma alltid den elaka styvmodern som tvingade mig att städa. Hehe...
Sådär kan jag tyvärr inte längre leka. Eller jag kan, men alla skulle titta konstigt på mig om jag gick runt och svängde lite lojt med en trasa och sjöng någon komplicerad andrastämmamelodi. Det hindrar mig dessvärre inte från att sjunga Disneysånger för det. Högt och fint. Grattis familjen.
Men här är det tråkiga jag skulle komma fram till innan jag spårade ur i min barndomsberättelse:
Jag är sjuk. Snorigt förkyld och ont i halsen och ont i huvudet och ont i ryggen och ont lite varstans. Vilket är trist, mycket trist. Hela lovet kommer tillbringas i sängen. Kul, kul, kul.
Här går man och tror att man vet
En sak kan man vara säker på när det gäller min familj. Det är att de alltid handlar på Konsum. Vid något enstaka tillfälle kan de springa in på VI Foodmarket om det riktigt brottom. Men det är sällan. Konsum is the shit i min familj. Men så hittar jag det här:
Strösocker. Från ICA.
ICA.
Varför gör de såhär mot mig? Raserar hela min världsbild. Är man stamkund på Konsum, ja, då handlar man på Konsum. Sticka till ICA sådär. Himla oschysst mot Konsum att åka iväg och handla på ICA efter tio år som trogen anhängare.
Fy fasen.
Agnes om kärlek
Dagens asgarv. Gårdagens också. Hon är fin, min vän.
Ont i ryggen...
Jag tror att kvällen ska tillbringas med Hugo, Pontus, Amanda, Manfred och kanske Bea. Det kallar jag en bra början på ett lov.
HALLÅ! DET ÄR LOV FÖR SJUTTON. IIIH.
Om ett och ett halvt dygn åker jag till Nice. Ska bli nice. HA-HA. Nu var jag rolig.
Nä, men jag är jätteirriterad för att sommarkläderna jag beställt från H&M-katalogen inte kommer hinna fram innan jag åker. Bara så att ni vet.
Kläder för idag:
Väldans söt klänning - Lindex
Klocka - Matildas, Cocoo
F**N
Asså snacka otur jag haft idag. Först hade jag glömt att plugga till SO-förhöret, så jag kunde inte svaren på de sista frågorn... Smått jätteirriterande.
Och när jag skulle kuta till bussen. Ååh. Jag var en meter från bussen, skulle ha hunnit med den. Då spricker min väska. Dator, kläder, sladdar, böcker, papper, allt bara väller ut på vägen. Och såklart missade jag bussen. Mina omdömmen och kläder blev helt blöta och leriga. Som tur var hjälpte Jakob mig att plocka upp allt så att allting slapp bli överkört och sedan kom Amanda förbi och hade passligt nog en plastpåse som jag kunde låna. Utan den skulle jag inte fått med mig allt.
Men självklart missade jag bussen och väskan var utom räddning. Den ligger numera i soptunnan vid busshållplatsenoch möglar. Då måste jag köpa en ny väska och det går inte ihop med min spara-till-sommaren.ekonomi. Fasen.
Morninglight
Här sitter jag med min fabulösa latte och lite mindre fabulösa mackor (det är inte kiss på, det där gula, det är marmelad).
Idag är en ytterst regnig dag, vilket betyder att snön försvinner!
DET ÄR BRA!
