Håller på att packa. Och packa. Och städa. Och packa. Och... Okej, enough.

Kl 05.00 går bilen mot Arlanda och vidare till Nice. Ska bli nice. Det var inte kul.

Packa är så tråkigt. När jag var liten var det okej, för då kunde jag alltid leka. Jag var alltid Snövit, Törnrosa eller Askungen, jag var väldigt graciös och sjöng falskt i falsett medan jag skrubbade alla golv (som förövrigt inte behövdes skrubbas, men så gjorde man tydligen om man var Snövit/Törnrosa/Askungen). I hemlighet var mamma alltid den elaka styvmodern som tvingade mig att städa. Hehe...

Sådär kan jag tyvärr inte längre leka. Eller jag kan, men alla skulle titta konstigt på mig om jag gick runt och svängde lite lojt med en trasa och sjöng någon komplicerad andrastämmamelodi. Det hindrar mig dessvärre inte från att sjunga Disneysånger för det. Högt och fint. Grattis familjen.

Men här är det tråkiga jag skulle komma fram till innan jag spårade ur i min barndomsberättelse:

Jag är sjuk. Snorigt förkyld och ont i halsen och ont i huvudet och ont i ryggen och ont lite varstans. Vilket är trist, mycket trist. Hela lovet kommer tillbringas i sängen. Kul, kul, kul.