Jag har just babblat på om någon väldigt onödigt:

Jag:  Asså... Har du märkt att jag alltid drar historier jättelångt tills de inte ens blir roliga längre...?
Emil: Japp...
Jag: ...
Emil: Fast jag bara hänger på...
Jag: Tur det...

Det där stämmer. Väldigt mycket.

Exempel:

"Tänk om det kommer en haj och äter upp dig?!" "Men då tar jag ett jetpack och flyger därifrån!" "Jaa, fast då flyger du in i ett berg och ramlar ner på en flock hungriga hyenor." "Jaha, men då kastar jag en råbiff på dem" "Nej, för du har ingen råbiff" "Joho" "Nähä" "Okej då..."

Jag håller alltid på sådär. Spårar ur. Har så himla roligt med min histora medan alla andra undrar när fan den ska ta slut.

Jag håller på så hela tiden. Vilket - som ni kunde läsa ovan - mina kompisar är väldigt medvetna om. Och säkert de som läser min blogg också. Spår alltid ur här. Det här är min fria utspårningszon.

Men jag tycker det är kul, okej?