Tjohej
Denna svenskalektion känns... Nödvändig.
Vi började för 25 minuter sen och vi sitter fortfarande och försöker få ordning på internet och resten av de digitala läromedlen. Det går kasst, så istället för svenska blir det Facebook. Ooooj vad synd, fast nä.
Bredvid mig sitter Alex och Johan och hummar baststämman till Stand by me. Mycket fint, grabbar.
Förresten ska jag ha muntligt nationellt prov i Engelska snart.
Wish me luck.
Smärta
Idag genomled jag ett helvetesmotionspass à la Navjot, Olle och Mårten.
De uppträdde smärre diktatoriskt rakt igenom lektionen och man blev attackerad med aggressiva pepp-repliker så fort man stannade upp. Det var nog rätt effektivt, för jag vågade inte stå stilla under hela passet.
Inte ens när jag plötsligt sprang in i en madrass (en hård en, inte en mjuk) och stukade foten. Nej, inte ens då vågade jag stanna! Dels för att passets ledare var så läskiga och dels för att öka chanserna för ett MVG. Så jag sprang runt där, svärandes innombords med en två stukade tår.
Det gjorde seriöst pissont, och det är så typiskt mig. Att inte riiiiktigt ha koll på kroppen, inte riktigt klara avståndsbedömningen och inte riiiktigt komma ihåh alla delar av mig själv.
Så nu haltar jag runt med en smärtande tå och träningsvärk.
Tack, grabbar.
I-landsproblem indeed
Ni vet sådan där tvål med inbyggd peeling-effekt? Idag hade en sådan sak placerats i min dusch, blå och fin. Förpackningen påstod att de små peeling-kornen var saltflingor från Döda Havet. Eller något annat spa-aktigt.
I alla fall, jag hatar sådana tvålar! För när man pluttar ut lite i handflatan är det ju liksom massa peeling-grejer i koncentrerad dos, men sen ska man ju kleta ut tvålen över hela sig själv! Och då sprids de ut och gör inte längre någon nytta. Så till sist står man där med tre små salflingor (eller vad det nu var...) som man förgäves försöker dela ut jämt över kroppen för att få den önskade effekten. Det går ju verkligen inte.
Dessutom är det inte särskilt behagligt. Någon gång när jag var liten smaschade jag på en massa avokado-tvål med avokadokärna-peeling-saker i på mig själv och började väl gnugga in smutsiga åttaåriga mig frenetiskt. Men det gjorde ju skitont! De var asvassa och ivägen och bara rev mig hela tiden... Dessutom fattade jag inte att de faktiskt skulle vara där. Jag trodde att det var min lillasyster som hällt i sand i tvålen och istället för att bli fräsch och len blev jag vara skitsur och ledsen.
Så...
Nej till peeling-tvål.
Ja till den där reklamen med en tjej som cyklar runt med en tvål och älskar den så mycket att hon måste duscha lite i fontänen på väg hem.
Janne-Panne
Just nu har jag svenskalektion med vikarien Janne. Janne är en troligt fin person.
Man slipper alltid jobba med det man ska och får oftast gå en kvart tidigare, när man har honom.
Sist han vikarierade på vår lektion lekte vi Så ska det låta halva tiden, tills vår ordinarie lärare kom. Ni skulle sett hennes besvikna blickar när hon kom in genom dörren, som sedan ändrades mer mot om-blickar-kunde-döda-hållet när hon såg på Janne.
"De tvingade mig, Lisen! Jag hade inte en chans! Jag lovar, de tvingade mig!"
Yeah right. Janne var den som sjöng höst och gissade mest. Tvingad, jovisst.
Som om detta inte vore nog är han typ världens mysigaste! Han pratar med lugn och fin röst och hummar allt som oftast på Elvis. Han är klädd i fleecetröjor i olika färger och är lite allmänt förvirrad.
Innan jag började högstadiet var jag rädd för honom, för då kallade min syster och hennes kompisar honom för Kondom-Janne. Jaadå, kondom. Han är nämligen ansvarig för att dela ut kondomer till skolans alla sexsugna elever. Och jag kan gissa på att det blir en del kondomer till IQ-befriade tonårskillar som sätter dem på huvudet istället och ser ut som mosade grisar. Jag har för övrigt inte förstått grejen med det. Det är inte särskilt roligt, och om ingen har upplyst er än, blir ni jättefula. Så... Av med kondomerna från huvudet, grabbar. Ni ser inte friska ut.
I alla fall, Janne. Som summering av det här inlägget kan jag säga såhär: Vi elever gillar Janne.
