Klockan är nu 02.14 och att jag fortfarande är uppe är skamligt. Jag kom just på att jag ska vakna om fyra timmar. Jag vet inte om det bara är jag, men det uppdraget ter sig tämligen omöjligt i nuläget.

Hade jag varit en vanlig tonåring med lite halvdan moral och vanan att se skolan som något att slussa ut och in från, hade jag kanske gett mig själv sovmorgon. Men för mig är det lika omöjligt att skolka hipp som happ som det skulle vara för andra att gasa ner judar.

Egentligen kanske man inte får skämta om sådant där. Är det lika förbjudet att dra ironiska skämt om Förintelsen som att säga neger i ett vanligt samtal? Som att skrika bög till en homosexuell, påstå att kvinnan är underlägsen mannen eller något annat av sammhällets sociala tabun? För i så fall är jag inte bättre än en rasist, homofob eller kvinnohatare och jag måste erkänna att jag känner mig en smula obekväm med det.

Jag funderar på att göra något drastiskt för att få mig själv att somna. Kanske slänga ner mig själv på golvet och tvinga mig att sova där eller göra grodhopp tills jag svimmar. Förmodligen slutar det med att jag lägger mig på höger sida istället för vänster eller kanske, håll i hatten nu, vända på kudden. Kanske försöker jag mig på att räkna får som jag ändå aldrig ser. För sure, visst kan jag räkna dem, men inte är det väl någon som faktiskt ser dem skutta, en efter en över det där obligatoriska staketet? Ja, inte gör jag det i alla fall.

Nu har jag istället för att sova ägnat en kvart åt att noggrant och strukturerat skriva ett blogginlägg. Om min pappa var här nu skulle han kanske skrika så som han skriker åt backhopparna i VM när de gör ett riktigt uselt hopp:

"Det där var asdåligt! Här kan du ju inte stanna! Gå hem och skäms!"

Hemma är jag redan och skämmas tänker jag inte. Men stanna på blogg.se ska jag låta bli och med detta säger jag godnatt.

Godnatt.