Svammel utan röd tråd
Jag läser en bok på engelska just nu, därför är det jättesvårt för mig att skriva det här inlägget på svenska.
Egentligen vet jag inte ens varför jag anstränger mig, jag har ju inget att skriva om. Oftast när jag inte har något att skriva om börjar jag titta runt i rummet jag sitter i, som att det plötsligt skulle dyka upp en ny och häftig grej som sedan skulle inspirera mig till något roligt och intressant. Tänk om en ny grej plötsligt skulle dyka upp! Läskigt, vafan. Jag skulle genast bli paranoid och tro att det låg en psykopat under min säng.
Ni vet, det hände faktiskt en gång. Inte mig alltså, utan någon tjej som bodde i närheten av ett hem för psykiskt sjuka. Hon upptäckte att mat försvan från kylskåpet flera nätter i rad och till slut ringde hon polisen. De sa åt henne att genast lämna lägenheten och det visade sig att en psyksjuk kvinna bodde under hennes säng och gick upp och tog mat på nätterna.
FATTA VAD JÄVLA LÄSKIGT. Skulle fan aldrig känna mig trygg. Tur att tomrummet under min säng är fylld av skit. Ingen får plats där, liksom.
Fast om jag tänker efter skulle nog inte min första tanke vara "Vad gör krocketklubban där lutad mot väggen? Måste vara en psykopat som ställt den där och sedan lagt sig under min säng." Det skulle nog snarare vara: "Vad fan har mamma släpat in den där saken för? Var det verkligen nödvändigt? MAMMA! VAD GÖR KROCKETGREJEN HÄR? DEN ÄR JU INTE FIN, DIREKT."
Så, egentligen har psykopaten under sängen inget med detta att göra. Men inget i detta inlägg har något alls med något att göra, så vad gör det om hundra år när allting kommer kring?
Kommentarer
Trackback
