Asså jag har verkligen stört ont i huvudet just nu.

För första gången i mitt liv kommer mina iskalla händer till användning. Kylklampar, typ. Jag lägger dem på pannan.

Egentligen skulle jag ju kunna ta en Alvedon. Men något får mig för första gången att låta bli. Annars brukar jag knarka värktabletter i överdos så fort minsta lilla antydning till smärta uppstår.

"Man kan aldrig få för mycket Alvedon!" säger jag och trycker i mig tre stycken.

Men nu är det något som liksom hindrar mig. Jag tror att jag vill känna mig heroisk, tapper och manlig. Uthärda smärtan, välkomna den. Det är ju onödigt, vafan. Men jag vet inte, känns som ett tecken på svaghet att ge vika för smärtan nu. Men egentligen, vem skulle märka/tycka det var konstigt om jag tog en alvedon eller två? Ingen, liksom. Tror inte ens att någon skulle bry sig. Men ändå. Kan ju inte svika mig själv nu, när jag uthärdat så länge!

Så.

Inga värktabletter här inte.