Ojojoj. Ångestämnet.

Usch och fy, min framtid är fortfarande väldigt suddig. Om två månader ska jag preliminärvälja inför gymnasiet och nej, jag har absolut ingen aning om var jag hamnar! Med betygen i hand funderar jag på någon sorts naturlinje, men samtidigt vet jag ju att jag inte vill bli läkare, matematiker eller fysiker. Så, egentligen behöver jag inte den stora valmöjligheten en naturlinje ger. Men samtidigt är det kul att få känna sig och låta lite smart, även om det egentligen inte innebär att man är smart bara för att man går natur.

Om jag inte slutar på naturlinjen med tre år av obönhörligt mycket matte lutar det åt någon linje med journalistik involverat. Men herregud, vad vet jag? Ingenting. Om någon vecka eller så ska jag börja springa runt på öppna hus runtom i Stockholm, vi får hoppas på att det bringar lite mer klarhet.

Efter gymnasiet vet jag inte heller vart jag hamnar. Kanske reser jag runt lite, kanske pluggar jag vidare direkt. Jag vet faktiskt inte, verkligen inte alls.

Sen ska man ju jobba också. Fasen, vad det ska bestämmas en massa. Men just nu vill jag jobba med något där skrivande ingår, vet ej i vilken form än. Vet ju ingenting, egentligen. Lite hum har jag ju, men det kommer man ingen vart med.

Så, min framtid är alltså oklar och ingenting är bestämt.

Men det är ju ganska skönt, tycker jag.

När jag tänker efter skulle det inte förvåna mig om jag gick en skitbra utbildning, tog examen på KTH eller något annat smart och sedan flyttade till Afrika och levde med afrikanerna i deras små stammar och lerhyddor. Tillbringar dagarna i regnskogen där jag jagar föda för dagen och samlar växter. Lägger ut snaror och spårar upp sjuka apor som jag måste hela med mina fantastiska kunskaper om läkeörter.

Ärligt talat är jag rätt taggad på att gå och bli en masai eller indian och leva mitt liv i skogen, så som jag gör nu. Fast som den svenska fega person jag är, skulle jag nog aldrig våga. Det slutar väl med villa, Volvo, vovve i alla fall. Men vafan, man kan ju dröma!