När jag vaknade (för cirka tjugo minuter sedan) stapplade jag in i min systers rum för att kolla vad klockan var. Jag lyfte upp huvudet mot fönstret och det var snö över fakking allt! Här ligger man och sover i lugn och ro, så vaknar man till en annan årstid! Men jag gillar det! Faktiskt!

Jag kände att jag var tvungen att göra något sådär filmaktigt och fint, så jag sprang uppför trappan och in i köket. Snabbt slet jag upp altandörren och tog ett nätt litet barfotasteg ut i snön. Eller... Det blev inte så nätt, för det var myyycket kallare än jag trott, så i själva verket hackade det ganska mycket, satte liksom ner millimeter för millimeter av foten i snön. Det var skitkallt. Men jag stod där några sekunder och försökte se storsint ut medan jag insöp denna vínter. Jag hade inte en aning om vad jag egentligen gjorde där ute, men jag kände att jag var tvungen att göra någonting med mitt fina utskutt. Så jag ryckte åt mig en klump snö, tryckte ihop den till en snöboll och slängde den snabbt i marken en halvmeter framför mig.

Sedan hoppade jag snabbt in i köket igen och stängde dörren. Jag var faktiskt jättenöjd över att jag gått ut där och kastat en liten snöboll, ett litet sätt att hälsa vintern välkommen. Men sedan insåg jag att jag bara vatit ute sådär sju sekunder och att man inte ser särskillt graciös och storsint ut när man står och darrar i snön och sedan kastar en snöklump i marken.

Synd.

Nu har jag satt på Carolas Jul. Jag ärar snön med julsånger istället. Men jag hatar Carola. Kan hon sluta darra och skrika hela tiden? Hon sabbar julefriden.

KrIIiiIiiIIIiiiiIstus till JoooOOoooOOrden är KoOooOoOmmen, OooOoos är en frääÄäÄälsare fööÖöööÖdd!

Fult.