Jag har precis gjort chokladpudding. Eller gjort är kanske att ljuga. Jag har blandat mjölk och pulver till en sörja som jag ställt in i kylen. Jag tror faktiskt att det kommer bli gott, hur otroligt det än låter.

Imorgon fyller min lillasyster år. Elva år. Jag kan knappt fatta hur stor jag kände mig när jag gick i femman och var elva år. Det var ungefär då jag och Liisa skulle åka in till Orminge och köpa toppar (ett töntigt substitut för BH:ar som endast består av en tygremsa, lite resår och några axelband, för små elvaåringar som inte har några riktiga bröst, men önskar att de har det) på Lindex för att vi var så stora och i femman hade man faktiskt topp!

Nu är jag fyra år äldre men känner mig inte ett dugg annorlunda. Jag tycker att jag var precis såhär stor som jag är nu när jag var elva. Och folk som var två år äldre än mig då tyckte jag såg ut som folk som är två år äldre än mig nu gör. Jag kommer ihåg när man gick i förskolan och tyckte att sexorna var så himla stora. Nu kan jag titta på de där töntiga små tolvåringarna och inte fatta hur de framstod som stora på ett enda sätt. Och jag tänkte alltid att på högstadiet,  då var man ju praktiskt sett vuxen. Nu känner jag mig inte ett dugg vuxen, men tänker att på gymnasiet, då jäklar...

Kommer jag fortfarande sitta när jag är fyrtio år och tänkta att jag är inte riktigt vuxen än, men när jag blir fyrtiofem, då är jag så vuxen en människa kan bli? Det är ganska komiskt att jag antagligen kommer sitta där vid fyrtiofem års ålder och fortfarande bara vara en tioåring som vill klättra i träd.

Nu när jag läste igenom detta kom jag på att det är ganska kul att inlägget började med chokladpudding och slutade med en personlighetskris. Svårt att hålla den röda tråden kanske?