Jag älskar att läsa om böcker. Gör det hela tiden.

Harry Potter-serien måste jag ha läst sex gånger nu, Twilightserien minst fyra. Säkert femtio procent av alla böcker som står i min bokhylla måste jag ha läst mer än en gång. Just nu håller jag på med min andra omgång på Eragon-serien och funderar starkt på att köra lite Harry Potter nu igen, fast på engelska som förberedelse inför den kommande premiären (som att jag behöver förbereda mig. Jag vet mer om Harry Potter än vad som borde anses vettigt när man inte ens kallar sig aktivt fan, så jag har ju ingen riktig anledning).

Men vad jag tänkte komma fram till nu är detta: Varför läser man om böcker? De är bra, visst. Men mer då? Det är ju så värdelöst att läsa böcker man redan läst, kan man ju tycka. Man vet vad som kommer hända, inga överraskningar, inga plötsliga uttalanden om dubbelspel eller ett oväntat förflutet. Allt det där vet man redan. Men det roliga är att man nästan alltid får reda på något nytt. Ta Harry Potter till exempel. Redan i första boken står det om striden Dumbledore utkämpade mot Grindewald, något som författaren sedan knyter ihop sju böcker senare som en utlösande faktor till slutet. Sådant är kul! Sedan tycker jag att det är väldigt mysigt att kunna halvsidors långa repliksskiften utantill bara för att man läst dem så många gånger eller veta på exakt var på sidan Bella säger det där till Jacob. Visst är det töntigt, extremt töntigt om jag ska vara ärligt. Egentligen borde jag inte gå ut med mina nörd-fasoner på nätet, men vad fan...

I alla fall: Jag gillar att läsa om böcker.