Idag hände en helknas grej. Jag strosade runt på H&M, och så gick jag ut till en av skobutikerna bredvid. Precis då knackar någon mig på axeln. Där står en kille med headset och någon konstig frisyr:

Han: Du, lämna tillbaka det där.
Jag: Va?
Han: Jaa, lämna tillbaka det du tog!
Jag: Va...?
Han: Jaa, jag såg dig, lämna tillbaka det där.

Han fipplar i fickan och får fram något Wanna be-FBIkort. Jag stirrar misstroget på kortet och sedan på honom.

Jag: Asså vad snackar du om?
Han: Jag såg dig, du droppade kartongen där borta, Du tog ett par lösögonfransar och la ner dem i fickan.
Jag: Asså vad pratar du om, jag har inte tagit något...
Han: Du, ge tillbaka det bara.
Jag: Men lyssna då, jag har inte tagit något!
Han: Men vad var det du la ner i fickan? Jag såg dig!
Jag: Du, skärp dig, jag orkar inte..

Jag gör en ansats att gå därifrån.
 
Han: Jag såg dig, vad var det du la ner i fickan?!
Jag visar upp min mobil och busskort: Du kan ju kolla igenom mina fickor om du vill! (Här stirrar jag honom mycket bestämt i ögonen)
Han: Nej, det vill jag inte göra.
Jag: Jamen dåså!
Han: Ge tillbaka det bara.
Jag: MEN! Jag.Har.Inte.Tagit.Något. Jag har redan sagt att du kan kolla mina fickor om du vill.
Han: Nej, det tänker jag inte.
Jag: Men dåså! Jag har inte tagit något, lägg ner nu.

Sen gick jag därifrån.

Fatta irriterande. Jag menar, alla som känner mig vet att jag är den person som minst av allt skulle snatta. Så jäkla irritrande, just för att han vägrade at tro mig. Vi stod sälert där i fem minuter och tjafsade. Men jag kände mig rätt cool i alla fall, han blev allt lite rädd för min stålblick!

Men jag misstänker i alla fall att jag blivit utsatt för någon sorts skämt. Annars måste killen vara dum i huvudet.

Det är vad man kan kalla lite drama i mitt händelsefulla liv...