"Bullar är också människor"
GISSA VEM JAG SÅG I SICKLA IDAG?
Här ska ni få höra the true story:
Jag, Amanda och Bea går intet ont anande påväg från Eclipse-premiären då jag helt oväntat får syn på något lila och ett svallande hårfall.
Jag *slår ut med armarna mot Bea och Amanda för att stoppa dem*: Oh my God, DET ÄR THOMAS DI LEVA!
Det här skriker jag rätt högt och Amanda börjar hoppa helt hejdlöst upp och ner, klappa i händerna och säga: Thomas Di Leva, Thomas Di Leva, Thomas Di Leva! Med öppna munnar och stirrande ögon går vi förbi och gör den där uppenbara stirrgrejen, ni vet Släpper-inte-stirrföremålet-med-blicken-när-man-går-förbi-och-vrider-mer-och-mer-på-huvudet-tills-nacken-har-gått-ett-och-ett-halvt-varv.
Amanda insisterade på att vi skulle gå tillbaka och be om en autograf. Det skulle förstås vara lite häftigt. Men jag är faktiskt lite rädd för Thomas Di Leva. Jag tycker att han verkar lite smått galen (inte på det där bra sättet, utan på riktigt) och så misstänktes han ju ha misshandlat sin förra flickvän. Tillslut gick jag med på att gå tillbaka med Amanda för att skaffa autografer. Men när vi hittade honom stod hans flickvän eller vad hon nu var och stirrade väldigt hatiskt mot oss, hon kände väl igen oss från våra utrop på parkeringen. Jag kände mig så hatad att jag vände och gick därifrån med Amanda skrikandes i mitt öra: Jag hatar dig, jag hatar dig!
Det var jättekonstigt att se Thomas Di Leva i verkliga livet, utanför en helt vanlig galleria. Han är ju så egen med sitt fina hår och den där lila långklänningen. Vi blev riktigt förvånad över att han klädde sig så i verkligheten. Jag trodde det bara var en image-grej. Men han trivs nog i långa, lila klänningar.
Typ såhär såg han ut. Herregud, Thomas Di Leva...
Hej!
Jag har inte stirrat hatiskt på er, givetvis!
Vi ville bara handla i lugn och ro. Ni hade varit jättevälkomna att få en autograf av Thomas! Det skulle bara vara roligt!
Så kom fram nästa gång! :-)
Kram Kram / Flickvännen