Mina enda vänner


Detta gör mig glad en sådan här kväll:

- Mina röda träskor, i alla fall jag. Så otroligt opraktiska att gå på rötter med och man kan över huvud taget inte klättra på repstegar med dem. De är precis som jag. Små, opraktiska och kassa på en hel del. Men allt detta på ett mycket charmigt sätt, såklart (dessutom är jag ju så himla knallröd, stenhård och blänkande, så jag ser många likheter).

- Myggmedel. I need to say no more, right?

- VH. VikingsHill alltså.

- Beas gäststuga, den är varm.

- Min nya "Stockholms Transport och Fordonstekniska Gymnasium-keps.

- Och här borde jag antagligen skriva ner mina vänner också. Det är så man gör, har jag hört. Och jag gillar ju faktiskt er en hel del. Hade det inte låtit så fånigt hade jag sagt att ni är mina syskon. Istället kan ska jag säga att ni är mina plastsyskon, för det låter bara hemskt. Som en hög med skyltdockor jag måste leka med bara för att ingen gillar mig. Jättehärliga att krama är ni, hårda som fan och stela som pinnar. Mmm, mysigt.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0