Jag är ganska nyss hemkommen från bilsemester i Norge, där vi tittade på berg och vattenfall i några dagar. En av dessa dagar fick min familj för sig att vi skulle ut och vandra. Hurra... Så det var bara att sätta på sig skorna och den varma tröjan och straska iväg ut på bergen och över alla floder.

Min familj blev överdrivet hurtig. De slängde runt kommentarer som:

"Åh, det är så härligt att vara i naturen!"
"Jag får en riktig kick av att snöra på mig skorna och ge mig ut och vandra!"
"Jag tycker att det här är riktigt spännande, som ett äventyr!"
"Hörrni, nu kommer en 90 graders lutande backe, så nu tar vi i och går upp! Hejhå, hejhå, vi till vår gruva gå..."

Det var vansinnigt. Jag var den enda vettiga människan på fem pers, så jag axlade genast rollen som motsträvig och arg tonåring. Jag gick med blicken envist fastklistrad i marken och sa knappt ett ord på hela vandringen, utom möjligtvis "jag är trött", "är vi framme snart?"eller "jag har ont i huvudet". Jag var så jävla sur.

(Nu gjorde jag just en läskig grej. Jag vred lite på huvudet, och då knakade det till i nacken utav bara attan, så att det kändes som att något gick av. Det gör lite ont faktiskt, men den är inte bruten för jag kan ju skriva med fingrarna. Jo, men jag kan vrida på huvudet. Bra. I alla fall, never mind.)

En gång var det faktiskt någon som började sjung "Vi går över daggstänkta berg, fallera!" Gissa om det störde mig.

Efter två och en halv timme var vi framme till fjällstationen, där vi åt lunch. Jag sa knappt ett ljud då heller. Sedan protesterade jag ljudlöst över att gå på alla jävla berg på tillbakavägen, så vi gick landsvägen istället.

Då hände något jättekonstigt. Jag råkade ut för en klassisk humörsvängning och helt plötsligt blev jag jätteglad och pladdrade på som en galning och älskade helt plötsligt alla berg och floder. Den sista halvtimmen gick vi på en stig i spöregn och gissa vem som gick längst fram och sjöng schlagersånger för full hals medan alla andra var rätt bittra?

Jo, jag.

Och vem var på skitbra humör när vi var framme, totalt genomblöta och äckliga?

Också jag.

Jag fattar inte mig själv. Hur är jag funtad egentligen?

Tant från Google som är ute och vandrar.