Hej, nu är jag här igen.
Hur har ni haft det, hur mår ni?
Har sommar'n varit bra, har ni lekt varenda da'?
Kul att se er igen!

Klapp, klapp.

Det där är en sång som klasserna 1-6 tvingas sjunga för de nya förskolebarnen som anlände till skolan med båt varje skolstart. Detta var en vanlig förteelse om man gick på Backeboskolan. Alla de äldre barnen hatade det. Det kändes jätteskumt att stå i samlad trupp och sjunga dagissånger för en hop nervösa sexåringar som stod ombord på rektorns gigantiska segelbåt. Lärarna älskade det här.

Barnen känner sig så välkomnade!
Tänk så spännande det är!
Åja, du tyckte minsann att det var jätttekul när du gick i förskolan!

Nej, det tyckte jag inte, jag var livrädd. Och så hatade jag min hemska flytväst över allt annat. Jag hade världens finaste klänning på mig och över den tvingades jag ha en sådan där lysorange flytväst med gigantisk krage och ett sådant där mysko rep mellan benen så att flytvästen inte skulle simma iväg om jag ramlade i vattnet. Men flytvästhelvetet förstörde ju min klänning all the time. Den liksom korvades ihop av repet och syntes ju inte ens på grund av den där förbannade kragen! Och till råga på allt var det massa som hade helt vanliga, coola flytvästar i riktiga färger och utan det där säkert livräddande med kolossalt fula repet.




Här är en bild på mig när jag är... Tja, vad ska vi säga? Åtta? Den har inte riktigt någonting med någonting att göra, men jag tyckte att den var så finurlig att den platsade i alla fall.

Det jag ville med det här inlägget och introsången var att säga detta: Hej.

Det var väl ungefär vad jag ville. I'm back on track, helt enkelt.

Bye.