För jag har liksom otur hela tiden. Asså inte bara att jag ramlar och är klantig och så, för så har jag varit sen födseln. Men ni vet, otur. Eller ren kasshet, men vi kan väl kalla det otur..

Men i alla fall, lyssna på den här dagen jag hade för några veckor sedan:

1) Jag, Liisa och Bea spelade Monopol. Vi räknade pengarna i slutet och den som hade mest van. Det gick väldigt snabbt för mig att räkna. Jag hade 3 Monopolpengar. Liisa hade 70.

2) När jag kom hem skulle jag ta nån konstig väg som jag inte vanligtvis brukar ta. Såklart skulle lilla naiva jag gå ner för den hala stentrappan. På sista trappsteget ramlade jag (såklart) rakt i snön. Jag blev blöt, och min hand bokstavligen bröts/frös till is/gjorde ont. Och ingen ville öppna min dörr (hade glömt nyckeln of course), så jag fick vänta länge ute med min kalla hand. Och det var jättekallt ute måste jag tillägga. Minst femtio minus.

3) Jag gick in i en vägg. På riktigt, med huvudet före och så, rakt in i en vägg. Jag brukar vanligtvis glömma halva mig och gå in i dörrpostar, men nu tjongade jag bokstavligen in pannan i väggen. Ja, jag såg otroligt dum ut. Men i själva verket var det rätt läskigt, jag trodde att huvudet sprack eller nått. (Jag fick en bula) (den  gjorde ont) (och var ful).

4) Jag tyckte att jag var smart om jag stoppade mitt buliga huvud i snön. Man slipper fixa is liksom. Don't try that home. Det gör skitont. Fattar inte varför, men det var så iskallt att huvudet bara gjorde ännu ondare och blev ännu rödare. Askorkat, trodde att det skulle spricka ännu mer. Dumhuvud. Haha.

5) Hela dagen gick jag runt och mesade, av rädsla för att bryta ännu fler armar och huvuden. Det var mycket tråkigt må jag säga.

Det här är bara en av alla mina otursdagar. Om någon lagt en förbannelse över mig, ta tillbaka den tack! Jag klarar alldeles utmärkt att ramla och sabba massa saker själv, så tack, men nej tack. I'm fine.