Hejjjj.

Jag kanske ska berätta lite om min praovecka.

Dag ut och dag in har jag stått och snittat blommor. Alla sortsers blommor. Rosor, nejlikor, liljor, amaryllis. Allt vad det kan vara. Ibland har jag även fått sopa golv och plantera hyacinter.

Såhär såg en dag ut för mig:

Klockan tio över nio anlände jag, lite för sent. Jag går direkt in i köket och klunkar en kopp kaffe, tar sedan med mig ännu en ut i butiken. Där står jag och väntar på att någon ska märka mig i morgonkaoset. Tjugo över nio slänger någon en stor bukett taggiga rosor i famnen på mig och placerar mig framför en bänk med en rakbladsvass skarpell i handen. "Kom bara ihåg att om du skärd dig trcker du allt vad du har mot såret och sedan åker vi till akuten." Jaaså... Jahaja, tack för det uppmuntrande pepptalket.

När klockan började dra sig mot tolv smet jag iväg snabbt som attan och tillbringade en timme på något skabbigt Ormingelunchställe med Victor och klagade på hur hemskt blomsteraffär respektive LIDL är. Ätit flottiga hamburgare och hatat personalen. Ganska mysigt faktiskt!

Men sedan var det bara att traska tillbaka till bänken och skarpellen och snitta igen.

Min prao var inte bäst, men inte sämst. Jag menar, det var trots allt inte jag som moppade golven på McDonald's... Just sayin' Ponuts... Det var ganska läskigt att snitta blommor, för man hamnade i någon sorts trans efter cirka 20 stycken och då försvann koncentrationen och jag kunde när som helst ha snittat av mig tummen.

En gång fick jag faktiskt göra några buketter! Och tro det eller ej, men det kom faktiskt in en snubbe och köpte min bukett. Fatta vad nöjd jag var. Log lite menande mot honom och nickade mot buketten. Tror inte han fattade någonting. Men vafan, det var ju ganska coolt tycker jag.

När jag kom hem på kvällarna var jag helt slut. Helt, helt slut. Mina fötter smärtade för varje steg jag tog. Tydligen är jag inte van vid att stå upp hela dagarna. Vekling...

Men nu är praoveckan över och jag välkomnar skolan med öppna armar. Två veckor kvar till jullov!