Oj... Vem är jag? Det är riktigt svårt.

Men jag ska försöka! Jag tänker banne mig inte gå in på en djup personlig analys, så jag skriver ner lite random fakta om mig själv som jag kommer på allt eftersom.

Jag heter då Alice, är femton år och går i 9:an. Jag blir ofta beskriven som glad och positiv, men det är egentligen inte helt sant. Jag gillar att gå runt och vara lite småarg på allt och alla och tar gärna ut min ilska på ett föremål eller ett faktum som jag tycker är extra fult och dåligt. Men annars trivs jag med att vara glad och positiv och är nog det för det mesta, även om det ibland är i smyg...

När jag pratar om något extra roligt eller ska vara mycket artig går min röst alltid upp i falsett och jag låter ytterst fånig. Jag klarar inte av att sitta rakt upp i en stol i mer än fem minuter innan jag måste sätta upp fötterna också så att jag sitter som en liten köttbulle. Detta ställer ofta till problem för mig äter på restauranger där man inte får ha fötterna på stolen. Mitt mest effektiva sätt att smöra inför lärare är att lägga huvudet lite på sned och le med tindrande ögon. Har sällan fått ett nej efter den metoden, så det rekomenderas.

Att klaga är min största passion i livet. Ibland kan jag komma på mig själv med att säga "Åh, gud vad jag är trött och jag har dessutom jätteont i huvudet", fastän jag är jättepigg och mitt huvud är smärtfritt. Det är en djup rotad vana jag har, att klaga på allt som möjligen kan klagas på. Detta är ytterst irriterande för mina vänner, men som tur är är de likadana. Jag försöker tagga ner detta klagande, för ofta är det obefogat. Det är mycket trevligare att prata med en person som är glad än en som klagar på världen hela tiden. Så jag jobbar på det!

Jag hyser en hemlig dröm om att vara stor och läskig. Tänk att kunna gå runt och vara respektingivande! Det vore allt något. Men med mina 157 cm kommer jag inte så långt på den punkten. Faktum är att folk mest skrattar åt mig när jag säger att jag kan vara läskig ibland. Känns ju inte sådär jättebra...

Jag har världens svagaste samvete. Jag får skulkänslor för minsta lilla småsak och mår fysiskt dåligt när jag bråkar med någon. Detta är väldigt irriterande, kan jag säga! Jag kämpar med att övervinna detta, för det stör mig mycket i min vardag. Men vafan, hellre för mycket samvete än inget alls!

Jag är en ganska typisk fin och duktig flicka. Jag har bra betyg, jag är ytterst sällan rebellisk och jag bråkar nästan aldrig med mina föräldrar. Folk som inte känner mig särskilt väl skulle nog anse att jag var fjompig, pryd och tjejig. Även överdrivet duktig, pretantiös och mesig. Men vet ni vad, det är helt sant! Jag är fjompig, pryd, tjejig, överdrivet duktig, pretantiös och mesig. Men det trivs jag rätt så bra med! Jag kommer aldrig lyckas bli en cool rebell och inte vill jag det heller. Jag trivs med att vara allt det där, och även glad, positiv och allt annat jag kan tänkas vara.  

Tja... Någonstan får det väl vara nog. Det här är väl i alla fall en del av vem jag är!



Denna bild speglar väldigt mycket av mig. Det kanske är för att det är jag på bilden... Daa... Nej, okej, kanske inte. Men den visar i alla fall min förkärlek för träd.