I tisdags hade vi vå första franskalektion för terminen.

Och jag vete fan hur många gånger hon frågade om någon varit i Frankrike. Någon som har varit i Frankrike? Nå.. Någon? Som varit i Frankrike? Ingen mer som varit i Frankrike? Det var alltså ingen mer? Jaha... Har ni varit i Frankrike? Satteh... Frankrike alltså... Har ni varit där?

Typ två pers svarade ja. Och de fick sitta och prata Frankrike med henne hur länge som helst medan vi andra lyssnade. Sedan gick vi varvet runt och alla berättade vad de gjort under sommaren. Och varje gång inledde hon med: Jaha... Du hade inte varit i Frankrike i sommar alltså?

Det var helt galet. Jag blev så irriterad. Hon är så jobbig. OCH SÅ ÄLSKAR HON SITT JÄVLA FRANKRIKE. (Ja, jag tycker ju att det är så roligt att komma till Frankrike och få prata franska. Nu för tiden brukar ju servitriserna kunna lite engelska och så, så de brukar ju vara rätt stolta över det, vet ni. Så oftast pratar de ju engelska med mig. Men då brukar säga: Nej, nu vill jag faktiskt prata franska! Så då beställer jag på franska och de svarar på engelska så, och det är ju bra, tycker jag!)

Så till slut fick jag bara lust att ställa mig upp och skrika. Men NEJ! Ingen HAR varit i Frankrike, ingen VILL åka till Frankrike!

(Men det gjorde jag inte, så jag skrev det på mitt sudd och skickade det till Bea istället. Tufft av mig.)

The holy flagga of Frankrike