Jag har en vän.

Hon är typ döcool, faktiskt.

Hennes öron blir illröda i kylan och hon kan inte äta hårda brödkanter, för det gör ont i tandköttet.

Hon är även den enda personen jag vet som har fina fötter och hennes hår är tre gånger så tjockt som mitt.

Hon går ofta runt och säger att hon är asarg och hatar hela världen, men det är inte sant för sen börjar hon skratta igen och då är den aggressiva fasaden bruten. Hon hatar bild men är bra på matte, kan sticka vantar och mössor och tittar på "Så mycket bättre" på kvällarna. Flickan skrattar åt allt (inklusive skämt hon inte fattar, hon är ju trots allt blond), hennes idol är George Micheal och hon tog hand om mig en gång när jag ramlade och skrapade upp knät i trean.

Människan heter Beatrice Axelsson och nu är det dags för henne att vara glad på mig igen!

.

Fotograf: Wilma Nordström, rätt cool tjej som är typ fett bra på att fota! Beviset finns ovan. BAMBARABAM! (Det var ett försök att efterlikna en fanfar).

När jag egentligen borde plugga kemi som bara en äkta tönt, kan men samtidigt inte vill och min pojkvän vägrar svara på mina desperat uttråkade spam, vet ni vad jag gör då?

Lyssnar på Beethoven.

Jag skämtar inte.... Detta är seriöst. Men faktiskt, jag gillar det!

Jag håller på att lära mig Für Elise på piano just nu, så satte på lite Beethoven för att få in feelingen. Och nu är jag lite smått fast! Det är jättesvängigt, det här! Älskar hur alla toner vävs in i varandra och flyter ihop men ändå är var för sig! Att jag inte tänkt på detta förut... Tänk så många tråkiga stunder jag kunnat fylla ut med lite ljuv pianomusik!

Jag ska definitivt spela Beethoven lite oftare, detta får mig på bra humör!

Für Elise är min favorit, här har ni den, länkad och klar!