Jag och min syster
HIT THE SLOPES SÅ ATT SÄGA.
Vi hade feta rallykrukor iallafall <3<3<3<3
ÄLSKAR ALLA SOM HETER STEFAN, EMIL, EMMA, JOHAN OCH MICHAELA!!! hihihiihih
Hey tits!
En bild på mina fina pattar igår.
Riktiga bomber skulle jag säga! dom är faktiskt A30 så jag är jätte nöjd!
DISS.
Torkade mig från daimkrysset och fram. fittan full med bajs.... inte de smartaste draget idag
HISS
mina pattar
HA DE BRA ALLA SNYGGISAR
DISS.
Torkade mig från daimkrysset och fram. fittan full med bajs.... inte de smartaste draget idag
HISS
mina pattar
HA DE BRA ALLA SNYGGISAR
Hallå i stugorna
Det här påminner mig väldigt mycket om en liknande dag typ två år sedan. Då var jag också sjuk och extreeeemt uttråkad och bestämde mig för att starta den här dåligt uppdaterade bloggen. Jag vetefan om jag kommer blogga igen, men jag har så tråkigt just nu att jag gör vad som helst.
Förresten är jag väldigt medveten om att nya designen är astöntig. Men den förra var om möjligt ännu värre, så jag bah aha okej let's remake it. Jag tänkte först göra något assnyggt och ni vet, kreativt och så. Men sen insåg jag att det var faaar over mina begränsningar, så jag lät bli. För övrigt är det roligt att den lilla "Om-mig-bilden" är så himla liten. Det ser inte bra ut.
Igår var jag jättesöt. Jag har bihåleinflamation och det gjorde mina kinder skinande röda. Inte på ett charmigt sätt, utan på ett blekt men ändå flamigt, osminkat ägg sätt. Jag tänkte ta en bild och visa, eftersom min svenskalärare ändå påstår att en bild är en text och säger mer än tusen ord, men sen insåg jag att det var ungefär 990 ord för mycket. Så ni får en bild på en kattunge istället.
Hejdå.
Tjohej
Denna svenskalektion känns... Nödvändig.
Vi började för 25 minuter sen och vi sitter fortfarande och försöker få ordning på internet och resten av de digitala läromedlen. Det går kasst, så istället för svenska blir det Facebook. Ooooj vad synd, fast nä.
Bredvid mig sitter Alex och Johan och hummar baststämman till Stand by me. Mycket fint, grabbar.
Förresten ska jag ha muntligt nationellt prov i Engelska snart.
Wish me luck.
Smärta
Idag genomled jag ett helvetesmotionspass à la Navjot, Olle och Mårten.
De uppträdde smärre diktatoriskt rakt igenom lektionen och man blev attackerad med aggressiva pepp-repliker så fort man stannade upp. Det var nog rätt effektivt, för jag vågade inte stå stilla under hela passet.
Inte ens när jag plötsligt sprang in i en madrass (en hård en, inte en mjuk) och stukade foten. Nej, inte ens då vågade jag stanna! Dels för att passets ledare var så läskiga och dels för att öka chanserna för ett MVG. Så jag sprang runt där, svärandes innombords med en två stukade tår.
Det gjorde seriöst pissont, och det är så typiskt mig. Att inte riiiiktigt ha koll på kroppen, inte riktigt klara avståndsbedömningen och inte riiiktigt komma ihåh alla delar av mig själv.
Så nu haltar jag runt med en smärtande tå och träningsvärk.
Tack, grabbar.
I-landsproblem indeed
Ni vet sådan där tvål med inbyggd peeling-effekt? Idag hade en sådan sak placerats i min dusch, blå och fin. Förpackningen påstod att de små peeling-kornen var saltflingor från Döda Havet. Eller något annat spa-aktigt.
I alla fall, jag hatar sådana tvålar! För när man pluttar ut lite i handflatan är det ju liksom massa peeling-grejer i koncentrerad dos, men sen ska man ju kleta ut tvålen över hela sig själv! Och då sprids de ut och gör inte längre någon nytta. Så till sist står man där med tre små salflingor (eller vad det nu var...) som man förgäves försöker dela ut jämt över kroppen för att få den önskade effekten. Det går ju verkligen inte.
Dessutom är det inte särskilt behagligt. Någon gång när jag var liten smaschade jag på en massa avokado-tvål med avokadokärna-peeling-saker i på mig själv och började väl gnugga in smutsiga åttaåriga mig frenetiskt. Men det gjorde ju skitont! De var asvassa och ivägen och bara rev mig hela tiden... Dessutom fattade jag inte att de faktiskt skulle vara där. Jag trodde att det var min lillasyster som hällt i sand i tvålen och istället för att bli fräsch och len blev jag vara skitsur och ledsen.
Så...
Nej till peeling-tvål.
Ja till den där reklamen med en tjej som cyklar runt med en tvål och älskar den så mycket att hon måste duscha lite i fontänen på väg hem.
Janne-Panne
Just nu har jag svenskalektion med vikarien Janne. Janne är en troligt fin person.
Man slipper alltid jobba med det man ska och får oftast gå en kvart tidigare, när man har honom.
Sist han vikarierade på vår lektion lekte vi Så ska det låta halva tiden, tills vår ordinarie lärare kom. Ni skulle sett hennes besvikna blickar när hon kom in genom dörren, som sedan ändrades mer mot om-blickar-kunde-döda-hållet när hon såg på Janne.
"De tvingade mig, Lisen! Jag hade inte en chans! Jag lovar, de tvingade mig!"
Yeah right. Janne var den som sjöng höst och gissade mest. Tvingad, jovisst.
Som om detta inte vore nog är han typ världens mysigaste! Han pratar med lugn och fin röst och hummar allt som oftast på Elvis. Han är klädd i fleecetröjor i olika färger och är lite allmänt förvirrad.
Innan jag började högstadiet var jag rädd för honom, för då kallade min syster och hennes kompisar honom för Kondom-Janne. Jaadå, kondom. Han är nämligen ansvarig för att dela ut kondomer till skolans alla sexsugna elever. Och jag kan gissa på att det blir en del kondomer till IQ-befriade tonårskillar som sätter dem på huvudet istället och ser ut som mosade grisar. Jag har för övrigt inte förstått grejen med det. Det är inte särskilt roligt, och om ingen har upplyst er än, blir ni jättefula. Så... Av med kondomerna från huvudet, grabbar. Ni ser inte friska ut.
I alla fall, Janne. Som summering av det här inlägget kan jag säga såhär: Vi elever gillar Janne.
Dalai Lama är inte alls en llama, fast det trodde jag när jag var liten...
Jag har planer på att bli buddhist.
Asså inte på riktigt. Bara lite.
Se saker från den ljusa sidan och alltid vara positiv. Leva i nuet och vara vänlig mot allt och alla.
Egentligen är detta mest för att jag vill träffa en sådan där söt liten munk och känna mig relaterad till Dalai Lama. Är inte han bara för fin?
Är han inte världens mysigaste gubbe? Skulle inte ha något emot att ha honom i mitt vardagsrum.
Nu när jag tänker på det har jag faktiskt träffat en liten buddhistmunk. Han kom till oss när vi gick i fyran och var dressad i en fin orange skrud.
Då var vi blott tio år och förstod inte att uppskatta denna fina person på rätt sätt. Vi tyckte nog mest att han var skojig och knäpp.
Typ: "ÖÖH, HAR HAN ETT LAKAN PÅ SIG ELLER?"
Eller: "HÖHÖHÖ, ÄR HANS HUVUD ETT ÄGG KANSKE? HEHEHEH"
Som tioåring har man inte så rolig humor, som ni vet. Särskilt inte vi Backebobarn, vi förstod oss inte på att utveckla den. Men detta var såklart inte något vi sa till honom när han var där. Nej, detta viskades mycket busigt runtom i klassrummet först några timmar efter att han hade gått. Innan dess var vi inte modiga nog att säga så farliga saker.
.
Men jag minns i alla fall att han skulle lära oss hur man andades rätt. Det var jättejobbigt och jag höll på att svimma. Man skulle liksom andas in genom munnen och sedan andas ut jätteaggresivt genom näsan! Typ "mmmmmh andasinmjuktochfint och sen mööööh andas ut en stolochettbordochrestenavköksmöblernagenomenanäsborren." Det blev bara jättehackigt och jag svär på att hälften av barnen fake:ade att de andades ut sitt kök sådär på rätt sätt. Om jag inte minns helt fel fick vi matchande armrörelser till flämtningarna.
.
Det är banne mig lite synd att jag missade att uppskatta detta! Det måste ju varit hur komiskt som helst att bevittna! Eller... Jag menar... Lärorikt och intressant. Förstås... Äh, fan heller. Skrattretande, måste vara vad det var!
Kisspotta
Häääääääääääääj.
Bara jag som förknippar synen av det ordet med en haj?
Typ Haaaaaaaaaaaaaj fast mer aggresivt?
Neh, jag vet inte.
Vet inte heller vad jag ville. Men. Ah.
Hejdå.
jag har fått en kommentar angående inlägget om min vän Bea
Den löd såhär:
Du är uschlig och luktar inte gott!
Den var länkar från Bea herself.
Men Agnes, jag veet att den är från dig.
Och du är bara avundsjuk.
Framåt småtimmarna
Klockan är nu 02.14 och att jag fortfarande är uppe är skamligt. Jag kom just på att jag ska vakna om fyra timmar. Jag vet inte om det bara är jag, men det uppdraget ter sig tämligen omöjligt i nuläget.
Hade jag varit en vanlig tonåring med lite halvdan moral och vanan att se skolan som något att slussa ut och in från, hade jag kanske gett mig själv sovmorgon. Men för mig är det lika omöjligt att skolka hipp som happ som det skulle vara för andra att gasa ner judar.
Egentligen kanske man inte får skämta om sådant där. Är det lika förbjudet att dra ironiska skämt om Förintelsen som att säga neger i ett vanligt samtal? Som att skrika bög till en homosexuell, påstå att kvinnan är underlägsen mannen eller något annat av sammhällets sociala tabun? För i så fall är jag inte bättre än en rasist, homofob eller kvinnohatare och jag måste erkänna att jag känner mig en smula obekväm med det.
Jag funderar på att göra något drastiskt för att få mig själv att somna. Kanske slänga ner mig själv på golvet och tvinga mig att sova där eller göra grodhopp tills jag svimmar. Förmodligen slutar det med att jag lägger mig på höger sida istället för vänster eller kanske, håll i hatten nu, vända på kudden. Kanske försöker jag mig på att räkna får som jag ändå aldrig ser. För sure, visst kan jag räkna dem, men inte är det väl någon som faktiskt ser dem skutta, en efter en över det där obligatoriska staketet? Ja, inte gör jag det i alla fall.
Nu har jag istället för att sova ägnat en kvart åt att noggrant och strukturerat skriva ett blogginlägg. Om min pappa var här nu skulle han kanske skrika så som han skriker åt backhopparna i VM när de gör ett riktigt uselt hopp:
"Det där var asdåligt! Här kan du ju inte stanna! Gå hem och skäms!"
Hemma är jag redan och skämmas tänker jag inte. Men stanna på blogg.se ska jag låta bli och med detta säger jag godnatt.
Godnatt.
Analys av Skid-VM
Det här med längdskidor, hörni.
Det är ju så fånigt! Massa starka män iförda tighta kropsstrumpor/trikåer/sparkträkter med två plankor fastspända på fötterna. Männen struttar upp och ner för färdiggjorda spår i strävan att vara den första att krossa mållinjen. Det är alldtså en tuff och hård tävling på vem som möjligen kan ta sig fram snabbast på dessa plankor. Som om detta ite vore nog samlas hela världens skidintresserade befolkning runtom dessa män och hejar och viftar med kokäglor och flaggor för att peppa just sin landskämpe att vinna.
Och visst kan det vara förståerligt att folket som är där och hejar känner sig delaktiga och uppslukade av tävlingen, men hur är det då med de utslagna figurerna hemma i sofforna? Alla fäder världen över har stannat upp sina liv, sjukskrivit sig och satt sig i försvarsställning med fjärkontrollen tryggt över bröstet - Allt detta för att bevittna dessa tight klädda män ta sig fram på sina plankor.
Jag vet inte hur det är med er, men efter denna analys funderar jag på människans IQ har blivit felbedömd.
Hola!
Alldeles nyss satt jag i min ensamhet med en kolakaramellyogurth som inte smakade gott och Skid-VM i bakrunden och fick en plötslig lust att blogga.
And so I did.
Hur är läget här? Tomt? Ja.
Förresten ska jag berätta för er om den här kolkakaramellyogurthen. Jag har länge haft den i min ägo, men jag har haft mina misstankar. Tänk saker i stil med "kolayogurth låter äckligt", "Kolayogurth låter läskigt" och "Kolayogurth låter oberäknerligt". Alldeles nyss tog jag mig i kragen, slet åt mig en burk och bort med förpackningen.
Åh, hemska öde, mina misstankar saknade inte grund. Det smakade usch, faktiskt.
Dagens agenda är något i stil med att utrymma huset snabbt och smidigt. Min fader har nämligen dragit fram elgitarren och någon gammal AC/DC-skiva och nu skakar hela huset (Det låter jättefint pappa, bli inte förolämpad nu). Så... Ciao!
Till dig, min sköna
Jag har en vän.
Hon är typ döcool, faktiskt.
Hennes öron blir illröda i kylan och hon kan inte äta hårda brödkanter, för det gör ont i tandköttet.
Hon är även den enda personen jag vet som har fina fötter och hennes hår är tre gånger så tjockt som mitt.
Hon går ofta runt och säger att hon är asarg och hatar hela världen, men det är inte sant för sen börjar hon skratta igen och då är den aggressiva fasaden bruten. Hon hatar bild men är bra på matte, kan sticka vantar och mössor och tittar på "Så mycket bättre" på kvällarna. Flickan skrattar åt allt (inklusive skämt hon inte fattar, hon är ju trots allt blond), hennes idol är George Micheal och hon tog hand om mig en gång när jag ramlade och skrapade upp knät i trean.
Människan heter Beatrice Axelsson och nu är det dags för henne att vara glad på mig igen!
.
Fotograf: Wilma Nordström, rätt cool tjej som är typ fett bra på att fota! Beviset finns ovan. BAMBARABAM! (Det var ett försök att efterlikna en fanfar).Classics
När jag egentligen borde plugga kemi som bara en äkta tönt, kan men samtidigt inte vill och min pojkvän vägrar svara på mina desperat uttråkade spam, vet ni vad jag gör då?
Lyssnar på Beethoven.
Jag skämtar inte.... Detta är seriöst. Men faktiskt, jag gillar det!
Jag håller på att lära mig Für Elise på piano just nu, så satte på lite Beethoven för att få in feelingen. Och nu är jag lite smått fast! Det är jättesvängigt, det här! Älskar hur alla toner vävs in i varandra och flyter ihop men ändå är var för sig! Att jag inte tänkt på detta förut... Tänk så många tråkiga stunder jag kunnat fylla ut med lite ljuv pianomusik!
Jag ska definitivt spela Beethoven lite oftare, detta får mig på bra humör!
Für Elise är min favorit, här har ni den, länkad och klar!
