Väldigt confusing


Igår när vi var i Orminge stod det en ambulans utanför Coop. Vi trodde inte att det var något allvarligt, så vi gick in för att värma oss. När vi kom in genom dörrarna ligger det en helt lealös kille på golvet framför kassorna.

Jag vet faktiskt inte om han var död.

Två ambulansmänniskor stod börjda över honom och stack sprutor i hans armveck. Men det konstiga var att de inte alls skyndade sig, utan var helt lugna och långsamma. Killen var helt gul-vit i ansiktet och slapp i hela kroppen. Armarna bara föll till golvet när ambulanspersonalen släppte dem. Hade det inte låtit så overkligt skulle jag säga att killen vad död. Av vad jag såg var det mycket med troligt att han var död än levande.

Men det mest absurda var att folk stod två meter ifrån och skrattade åt något skämt som kompisen dragit. Och i kassan bredvid handlade folk fortfarande sin köttfärs och brödlimpa, helt oberört. Och där stod vi och gapade och tänkte att hallå, det ligger faktiskt en död kille på golvet här. Ser ni inte det?

Det blev för obehagligt att bara stå där, så vi gick till VI istället. Och när vi gick till busshållplatsen tjugo minuter senare var ambulansen borta, men vi hörde inga sirener, så den hade inte brottom. Hade han dött eller var det verkligen ingen fara? Var han bara... Avsvimmad?

Det var sjukt obehagligt. Tänk om jag har sett en död människa.


Verbet Ääätrrräää


I tisdags hade vi vå första franskalektion för terminen.

Och jag vete fan hur många gånger hon frågade om någon varit i Frankrike. Någon som har varit i Frankrike? Nå.. Någon? Som varit i Frankrike? Ingen mer som varit i Frankrike? Det var alltså ingen mer? Jaha... Har ni varit i Frankrike? Satteh... Frankrike alltså... Har ni varit där?

Typ två pers svarade ja. Och de fick sitta och prata Frankrike med henne hur länge som helst medan vi andra lyssnade. Sedan gick vi varvet runt och alla berättade vad de gjort under sommaren. Och varje gång inledde hon med: Jaha... Du hade inte varit i Frankrike i sommar alltså?

Det var helt galet. Jag blev så irriterad. Hon är så jobbig. OCH SÅ ÄLSKAR HON SITT JÄVLA FRANKRIKE. (Ja, jag tycker ju att det är så roligt att komma till Frankrike och få prata franska. Nu för tiden brukar ju servitriserna kunna lite engelska och så, så de brukar ju vara rätt stolta över det, vet ni. Så oftast pratar de ju engelska med mig. Men då brukar säga: Nej, nu vill jag faktiskt prata franska! Så då beställer jag på franska och de svarar på engelska så, och det är ju bra, tycker jag!)

Så till slut fick jag bara lust att ställa mig upp och skrika. Men NEJ! Ingen HAR varit i Frankrike, ingen VILL åka till Frankrike!

(Men det gjorde jag inte, så jag skrev det på mitt sudd och skickade det till Bea istället. Tufft av mig.)



The holy flagga of Frankrike



Här sitter jag och tänker och så undrar jag:


Säger ni "googla" eller "goggla"?

"Jag googlade"
"Jag gogglade"

Asså... Man säger väl ändå inte goggla? Det heter ju Google, inte Goggle. Right?

Kineser - Sanningen kommer fram


Idag på NO:n skulle vi göra en energikedja. Vem som äter vem, i ett led liksom.

Löv --> Daggmask --> Näbbmus --> Uggla

Ni fattar. (...Och om ni inte gör det: Lövet äts upp av daggmasken, som äts av näbbmusen som äts av ugglan.)

Sen kom den lilla utmaningen. Vem kan göra den längsta energikedjan?

Jag och Amanda började genast. Vi började med Alger, fortsatte till plankton och till sist hamnade vi hos hajen. Vem äter hajar, tänkte vi. Jo, kineser. Okej. Vem äter kineser? Jo, kineser. Vi googlade faktiskt...

... Och fick fram denna träff:

Kineser äter barn för ökad sexlust

VAD FAN?

Äta barn för ökad sexlust? Jag menar, jag har alltid gillat kineser, men det här är ju äckligt. ÄTER DE UPP SINA BARN? Är det bara för att de inte får barnbidrag för mer än ett barn? Oups älskling, vi har fått ett till barn... Let's eat him! Eller antagligen lät det såhär: Chong, ching, ching, chochichacha, chong chan. Det här är tydligen någon sorts kinesisk grej, något som de gör då och då. Herregud...

Sen googlade vi fram det här:

Att äta människor - Japaner smakar bäst.

Okej... Japaner smakar bäst. Då måste man ju för fan ha smakat på en japan. TÄNK ATT ÄTA EN JAPAN. Herre min gud. Hur får man ens för sig en sådan sak? Vadå Japaner smakar bäst? Det låter i och för sig ganska kul... MEN VAD FAN. Japaner... Vad får det lov att vara? Stuvad japan tack, med potatis och en skvätt rödvin.

Så. Jävla. Äckligt.



Alger --> Plankton --> Mussla --> Krabba --> Säl --> Haj --> Kines




Äcklig bebis, jag vet.


Välkomna tillbaka! Visst har ni SAKNAT skolan?


Skolan igen.

Seriously, it's killing me. (Och nu gör jag det igen, pratar engelska utan en riktig anledning. Svenskasvenskaengelskasvenskasvenska. Det är konstigt. Varför gör man så? Svenska som är så fint! Vi har ju ord som vårta, orter som Kårböle och namn som Eggbert. Varför skulle man dumpa svenskan? I lööve it! Ser ni? Svensk stavning i alla fall.)

I alla fall. Två dagar i sträck har jag gått till skolan och inte släppts därifrån förrän vid halv fyra. DET ÄR INTE KUL. Jag erkänner, det är kul att träffa alla små vänner man har där, men resten? Nej tack.

Idag var det egentligen meningen att hela e-laget skulle ha en "slapp kickoff" och bara sitta och snacka och mysa vid Boo-badet. Men nej, det regnar, så kickoffen ställdes in och vi hamnade i ett NO-klassrum med en naturfilm om "the greeeen forest...in the heart...of Africa".

Men vi lyckades få vår lärare att ta med oss på en pedagogisk promenad ända till Rackethallen för att köpa godis, så jag plockade på mig en chokladboll och två geléormar i ett försök att överleva. But... I didn't. Jag är faktiskt död nu. Jaa, faktiskt. Det är svårt att tro, jag vet, men så är det. Faktum är... Jag är ett spöke. Ett väldigt realistiskt spöke, but still... Ett spöke. Men snälla ni, var inte allt för ledsna när jag lämnar er. Sörj inte föör mycket. Mamma, du måste acceptera att jag är borta. Skaffa en hobby eller något. Och älskling, du måste träffa en ny. Lova att inte leva ensam hela ditt liv för min skull! Kan du lova det? Du måste gå vidare, träffa någon annan, bli kär igen! Gör det för mig, åtminstonde!

Men alltså vänta... Jag har inte ens någon pojkvän. Dessvärre. Så... Skippa de sista raderna, tack.

I alla fall... Jah. Jag vet inte riktigt om det var något mer jag ville.

Har ni märkt att min röda tråd i går såhär: UPPnerUPPnerHÖÖÖGERnernernerUUUPPnerUPPlitensvängåtvänsterUPPner.

Man ba oh my god lixom...

RSS 2.0