Är inte den här låten stört fin?
Dag 11 - Något som får mig att börja gråta
Tjaa... Jag gråter faktiskt sällan, för att jag är riktigt ledsen liksom. Så mitt liv i allmänhet får mig inte att börja gråta, vilket måste vara en bra sak.
Böcker och filmer gråter jag däremot till hela tiden. Lyckliga slut, sorgliga slut, kärleksförklaringar, död, fina meningar, you name it!
Har ni sett My Sister's Keeper? Asså noklsltgvskhnöb bnghlk.sm v bhksg,.
Gråter fan rakt igenom. Och som att inte filmer var nog, boken! Sista kapitlet, såg knappt vad det stod bakom alla tårar.
I åtminstone hälften av mina böcker har bläcket suddats ut här och var av fallna tårar. Ganska fint faktiskt, särskilt när jag haft mascara på mig. Då blir det svarta fläckar på sidorna.
.
Tredje Eragonboken. Ujujuj. Snyft.
Ser ni de gråa fläckarna? Yes, that's my tears. Blandade med Mascara...
Genom dina ögon - Åååh... Ser ni vart den lilla tårdroppen har fallit? Asså nej, blir tårögd bara jag tänker på det.
Tro mig, det finns mer, men orkar inte leta runt i alla böcker efter det...
STFG
Jag har en keps hemma. Den är från Stockholms Transport- och Fordnonstekniska Gymnasium. Denna keps fick jag på sommarlovet då jag körde upp till moppekortet, och än har jag den fina huvudbonaden kvar. Jag får ibland frågor på varför den inte är slängd än.
Det är nog för att jag känner mig så obeskrivligt cool i den! Liksom... Som en sådan där tuff tjej, som meckar med bilar på eftermiddagarna och kör cross på kvällarna. Sån som jag önskar att jag var emellanåt! Tuff, cool, manlig. Inte jag, alltså.
.
Le keps! Se, så cool den är!
.
Jag försöker se ut som att jag sitter och funderar på ett allvarligt problem med motorn, stötdämparna och.. Öh. Ah. Alla de där andra bildelarna.
Jag kan även ha den bak och fram. Då ser jag genast lite gangstah ut.
Om jag har den lite på sidan såhär, får jag omedelbart den där farliga looken. Kolla blicken, liksom.
Ohoj! Fast nä.. Så säger man på båtar. WROOOOOOM kanske jag ska säga. För så låter bilar, liksom. Tut tut.
Manipulation
Det må vara besvärligt och obehagligt att ha sådär sjukligt kalla händer som jag har, men de är väldigt användbara ibland. För då kan man framställa sig som sååå himla ömtålig, hjälplös och svag, så snäääälla starka stora killar, ta hand om mig!
"Ååååh, käääänn vad kall jag är! (hjälplösa rådjursögon) Oooojojoj, vad varm du var! Om jag vill att du ska värma mig? (bländande leende) Jaa, snälla gör det! Som sagt, jag fryyser ju så, håll min hand! (viftande ögonfransar)."
Killar gillar ju det här med att vara stora, starka och beskyddande. Tro mig, funkar varje gång.
Asbra grej, det där...
Ologiskt, javisst!
Asså jag har verkligen stört ont i huvudet just nu.
För första gången i mitt liv kommer mina iskalla händer till användning. Kylklampar, typ. Jag lägger dem på pannan.
Egentligen skulle jag ju kunna ta en Alvedon. Men något får mig för första gången att låta bli. Annars brukar jag knarka värktabletter i överdos så fort minsta lilla antydning till smärta uppstår.
"Man kan aldrig få för mycket Alvedon!" säger jag och trycker i mig tre stycken.
Men nu är det något som liksom hindrar mig. Jag tror att jag vill känna mig heroisk, tapper och manlig. Uthärda smärtan, välkomna den. Det är ju onödigt, vafan. Men jag vet inte, känns som ett tecken på svaghet att ge vika för smärtan nu. Men egentligen, vem skulle märka/tycka det var konstigt om jag tog en alvedon eller två? Ingen, liksom. Tror inte ens att någon skulle bry sig. Men ändå. Kan ju inte svika mig själv nu, när jag uthärdat så länge!
Så.
Inga värktabletter här inte.
Dag 10 - Några favoritlåtar
Jävla ologiskt, alltså
Det finns en sak som jag har tänkt mycket på och är väldigt upprörd över. Jag kom och tänkta på det när jag skrev om min tro i det förra inlägget. Denna mycket upprörande sak är:
Trumvirvel....
Vad fan firar Harry Potter jul för??
Ingen av trollkarlarna eller häxorna är troende, så de har inget med kristna traditioner att göra. Jag menar, de tekniskt sett är Gud, varför skulle de då tro på honom?
Så om de inte är ett dugg kristna, religiösa eller troende, inte ens familjära med religion över huvud taget, vad har julafton i deras värld att göra?
Det här är ju upprörande. Vad är detta för pinsam miss i historien? Det är just sådant här som förstör logiken i en berättelse!
Jag har till och med läst Harry Potters Magiska Värld, en faktabok om ja, Harry Potters magiska värld, och där står det ingenting som förklarar detta konstiga påfund.
Jag vill liksom bara ha en förklarning.
*Googlar Kontakta J K Rowling*
Hittade inget bra...
Men asså seriöst, det stör mig. Det är fel. Det är konstigt. Jag blir ledsen. Hur kan Harry Potter göra såhär mot mig? Hur? HUR??
Dag 09 - Min tro
Jag tror inte på något eller någon.
Jag har absolut inget emot att andra tror, not at all.
Jag skulle inte ha något emot att tro jag med, om jag bara hade något att tro på. Religion är lite för orealistiskt för att låta vettigt i mina öron. Men visst, det är en fin grej för dem som mår bra av det och tycker att det är en bra sak att leva efter, men inget för mig.
So... Vad finns det mer att säga?
That's me och min tro. Typ inget, alltså.
Van Diemen's Land
Ahahahaha.
Idag har jag sett den sämsta filmen genom tiderna. Seriöst.
Dessvärre är jag alldeles för trött för att berätta om den, så det gör jag imorgon.
Jag tänkte bara säga att den på fodralet står det att den är "Brutal, kraftfull och obarmhärtigt grym."
Lajk naaaat.
Jävla skitfilm, skulle jag säga.
Dag 08 - Min politiska åsikt
Jag har redan skrivit om min politiska åsikt här på bloggen, därför orkar jag inte skriva det igen.
Istället kan ni läsa det här.
Och här.
Lite här också.
Här.
Vadå överdriver?
Jag tycker inte jag gör det, inte alls.
... Här också. Hihi.
Dag 07 - Min bästa vän
Pfff, vad är det för skit.
Jag har många bästa vänner. För jag är så himla poppis höhöhö. Nä, men ärligt. Det här med att välja känns bara töntigt. Sånt man gjorde i lågstadiet.
Det tänker jag banne mig inte göra, ni kan inte tvinga mig.
Så.
End of discussion.
Enough?
Dag 06 - Ett drömförhållande
Jaaah...
Ett drömförhållande enligt mig skulle vara en blandning av lite av varje.
Lite av den där underbart sliskiga romantiken, men inte för mycket. "Du är så söt!" "Nej, DU är så söt!" "Nej, du är söt!" "Nej, du är sötare!!" "Du är sötast!!" Blääääh. Nej, tack. Men lite sånt såklart, också. Hehe...
Man ska kunna skratta, vara allvarliga, äckliga, ärliga, jobbiga, glada, snälla. Allt, liksom.
Typ bli tillsammans med sin bästa vän, fast en massa kärlek också.
Klyschiiiiigt.
Nä, men där får det ta slut.
Slut.
2011
Jag efter tolvslaget igår: "FELIX FELIX FELIX VAD HAR DU FÅTT I JULKLAPP I ÅR?"
Felix: "Eh, jaa, jag har fått blablabla..."
Jag: "NEJ DET HAR DU INTE ALLS, INTE ALLS FÖR DU HAR INTE FÅTT NÅGRA JULKLAPPAR I ÅR FÖR DET ÄR NYTT ÅR AHAHAHAHAAHAHAH."
Felix: "... Okej..."
Sen gjorde jag precis samma sak på Pontus. Han gick också på det. Kan ni fatta? Pojkstackarna måste ju vara lite efter om de går på en sån gammal luring. Jag skrattade rätt länge efteråt, för jag tyckte det var skitkul. Ingen annan...
Jag måste komma på lite nyårslöften förresten. Någon som har några bra tips?
MELLANDAGSREA
Jag vill gå på mellandagsrean.
Vem följer med mig?
Sluta röka med Ica-Stig
Det är nästan så att jag vill börja röka bara därför.
Fatta coolt.
"Jag slutade röka med Ica-Stig"
Alla rökare, ta chansen!
Skulle jag gjort.
Hejdu
Jag har fått ett helt inlägg tillägnat mig och min gästfrihet.
Titta så otroligt trevlig jag kan vara.
Det jag ville med det här inlägget var:
HEJ BEA.
Fast nä.
Vet inte vad jag ville.
Hejdå.
Bitch
Agnes: "Jag gillar julen, för då blir du av med dina överskottspengar."
Jag: "... Jaha... Tack."
Dag 05 - Mina rädslor
Rädslor... Det första jag tänker på är förstås den där uppenbara rädslan, spindelfobin. Jag är inte rädd för ormar, mörker eller spöken, men spindlar försätter mig alltid i ett lätt hysteriskt tillstånd. I mina värsta stunder hyperventilerar jag, gråter och skriker overkligt falsetthöga skrik, som en liten flicka. Detta händer oftast när jag är själv, i andras närvaro försöker jag tygla mina reaktioner litegrand. Men det är något med hur varelserna rör sig... UUUUUSCH.
Men sen är jag ju rädd för de där andra grejerna. Ni vet, det som alla tonåringar är rädda för. Misslyckas, verka patetisk och ensam, göra bort mig. Det är endast några få utvalda som får se mig misslyckas och vara patetisk och ensam, på riktigt alltså. Men ärligt, vem är inte rädd för det? Åtminstonde lite rädd?
Det finns ju egentligen en massa att vara rädd för. Skräckfilmer, framtiden, utmaningar man inte klarar av. Men nej, allt orkar jag inte skriva om. Det får räcka såhär.
Adjö mina små barn
Imorgon är det julafton hörni!
b nmh bgh,löf vbjnghmfbmy,cvnhgp c,,zc
Så.
Bra? Dåligt? Vet ej. Men jag har tagit mig en titt på min julklappshög, och den ser inte dålig ut! Inte alls. Hihi.
Nu drar det iväg mot en släkten runt turné fram till måndag, så uppdateringen blir väl sådär! Jag ska försöka hinna med ett inlägg varje dag, men kan inte lova något..
Istället ska jag äta så mycket julmat att jag blir tjock, läsa mycketmycket böcker och njuta av julstämningen när den är som stressigast! Låter la mysigt?
Då ska väl en sista julhälsning sitta på plats?
Från oss alla, till er alla - En riktigt god jul!
(Ja, jag nämnde väl att jag är schizofren? Men oroa er inte, jag och jag och jag är tämligen ofarliga.)
Midvinternattens köld är hård
Det är helvetes jävla askallt ute.
Jag DÖR.
Tjugo minus.
"Kära Alice mamma, visst ska vi bo kvar här i Sverige? Vi trivs ju så bra och allt, våra barn kommer också må bra här, varför flytta till Spanien, Italien eller något annat trevligt ställe? Sverige är ett fint land, jag älskar särskilt klimatet, vintrarna är underbara. Man bara dör lite när man går utanför dörren, inget att bekymra sig för. Jag är säker på att våra barn också kommer göra det, tror du inte det?"
Like naaaat.
