Godkväll
Idag har jag varit duktig.
Lagat mat och vikt tvätt!
Nu vankas det tjejsnack via Skype och sen ska jag sova.
Ifall ni undrade, alltså.
Ge mig mat
Godmorgon.
Är sitter jag och dör. Av hunger, faktiskt.
Min första tanke var "Halleluja, det är lunch snart!"
Min andra tanke var "Döda mig, det är korv och potatismos i tunbrödrulle till lunch snart..."
Ska det vara så svårt att ge oss mat som vi faktist... Ja, jag vet inte, tycker om?
Om skolan bara gav barnen köttbullar, pannkakor och lasagne varje dag skulle vi alla vara runda och glada!
Jag menar, vad är meningen med att laga den där äckliga lammgrytan, när ingen kommer äta av den i alla fall? Och den där fisken med mosig potatis, var det verkligen nödvändigt?
What's up med skolans matsedlar, liksom. Egentligen är det bara för att maten ska låta extremt classy och fin. Om de skulle fylla varje dag med pannkakor och köttbullar skulle det nog inte se bra ut när skolverket tar sig en titt. Det är därför de drar till med "Krämig och dillkryddad lammgryta med potatis och inlagda rödbetor" när det egentligen bara är en omskrivning för "Slemmig mosgryta med sönderkokt potatis och två stycken rödbetor innan de tar slut."
Nu ska jag iväg på lunch.
TJOHO.
Vardagsbestyr
Jag gjorde just något oerhört komplicerat! En äkta bravad, om jag får säga det själv!
Jag hängde tvätt med min farmor i telefonen tryckt mot axeln iförd 11 cm höga klackar.
Det var en äkta utmaning, kan jag säga!
Till råga på allt hänger jag upp tvätten i vår bastu, och tvättlinan sitter i taket. Så jag var liksom tvungen att klättra runt på bänkarna där inne, som är av brädor med en centimeter mellanrum mellan varje. Så klacken åkte bara ner i hålen hela tiden, där jag stod i en sned ställning med ena axeln tryckt mot örat samtidigt som jag försökte få fast ett par tunga byxor med de där jävla klädnyporna som vägrade samarbeta.
Det var skitsvårt! Höll på att ramla ner hela tiden eftersom att klacken bara försvann! Men jag var ju tvungen att prata artigt och oberört med min farmor. Och som om detta inte var nog gjorde de extra 11 centimeterna att jag bara slog huvudet i taket hela tiden!
Fatta vilken störd ställning jag stod i, egentligen.
Böjd för att inte slå mig mer i huvudet, sned eftersom att jag var tvungen att kila fast telefonen mellan axeln och örat och så med armarna rakt upp för att få upp den jävla tvätten på linan!
Heeeej, graciös är mitt mellannamn.
Cool chey
Tänkte bara meddela att det söndag och helg.
Och att jag sitter med matteboken på ena sidan om mig och "En lat jävels guid till MVG i alla ämnen" på andra sidan.
Kan ni fatta att jag känner mig tönitg? Jag känner mig som en av de där superspinkiga töntarna med tejpade glasögon och alldeles för tunga böcker för de små svaga armarna att bära. En sån som fnissar osäkert när de coola grabbarna skriker vågade ord så som "bög" och "hora" och som trycker ut sig ett litet "Hehehe, din... T...t-tönt!" för att också vara med i den vulgära stämningen. Och som varje söndag går hem till mormor för att fortsätta på den där gemensamma stickningen de påbörjat, äta små hallongrottor och lyssna på det senaste skvallret från syföreningen.
Efter de 18 tal i matteboken som jag måste göra kommer jag helt ha transformats till den här tönten.
Snälla någon, rädda mig.
Baaaaaaaaaaajs
Hej.
Tänker faktiskt inte göra ett inlägg idag.
Fastän jag gör ett nu.
Men tänker inte skriva något intressant
Så.
Hejdå.
skolans internet har återupplevt!
Nu blir det Facebook på lektionstid och glada elever igen!
Lovely!
TJalalalala (när man inte kommer på en rubrik blir det lite vad som helst...)
Åååååh, jag är helt slut.
Idag har varit en obamhärtigt lång dag som började vid uppstigningen halv sju och jag kom inte hem förrän vid nio. Det har varit skola, hetsätnings-fika och öppet hus på Östra Real.
Öppet hus... Fyyy... Asmycket folk och bara trångt och varmt och jobbigt. Men det var inte bara dåligt, jag fick reda på en massa fina saker. Just nu lockar Sam Media, Information och Kommunikation, men även Naturlinjen är aktuell. Men jag orkar inte ta allt det där just nu, fixar ihop ett inläg sedan om alla öppna hus jag varit på!
Men för er som ännu ej inträdit i denna häktiska värld ska jag bara förvarna er för hysteriken! Det var varmt, tråkigt och jobbigt. Har jag redan skrivit det? Men det var det det var. Jag gick runt med ångande varma händer, en för mig mycket obehaglig upplevelse.
Nu ska jag avlida i min tysthet (haha, tysthet? Yeah, about that...) och sedan sova eftersom att någon idiot har tagit bort vår sovmorgon imorgon och ersatt den med en fucking frukost. VEM BRYR SIG, JAG VILL SOVA.
Fin flicka, var det ju.
HAHAHAHA
Det här tyckte jag var ytterst ytterst kul.
Gör såhär för att se den roliga grejen!
1. Översätt "Will Justin Bieber ever hit puberty" från engelska till vietnamesiska på Google Transalet
2. Kopiera svaret på vietnamesiska och översätt tillbaka det till engelska igen.
Hihihihi
Bajs typ
Heej asså bajskisssmör.
Jag är på frustrerat och trött humör.
Får lust att bygga upp en figur i modellera som är ful som fan i mänsklig storlek. Sedan ska jag med en yxa och köttkniv snabbt och medodiskt stycka figuren i smådelar. Mycket mordiskt. Sedan ska jag hoppa på de olika kroppsdelarna samtidigt som jag skriker de fulaste orden jag kan komma på.
Fattar ni hur tillfredställande det skulle vara? Verkligen ett sätt att få ut alla, alla sina aggressioner. Underbart.
Nej, men jag ska vara snäll.
Snäll, snäll, snäll. Baka kakor och polera ett äpple till min lärare. Sätta på mig ett rosa sidenhårband och stryka kragen på alla mina knälånga, icke uringade och prydliga klänningar. Sen ska jag bara prata med fina ord och aldrig vara otrevlig mot någon.
Jag kan inte baka kakor och skulle aldrig drömma om att ge min lärare ett äpple. Jag har varken ett sidenband eller prydliga klänningar. Jag svär hela tiden och är otrevlig för det mesta. Även om jag i grunden är en snäll flicka kommer jag aldrig nå upp till denna perfektion.
OJ, så synd.
Dagens skratt
HAHAHAHAHAHAH
Asså vad fan är detta??
Seriöst, jag DÖR. Vad är det för sjuk jävel som säljer såna här kurser?? Nej, nej, vänta. Vad är det för sjuk jävel som går på dem? Betala nätan 800 spänn för att kasta brödsmulor på duvor! Det här är ju det absolut roligaste jag sett på länge! Jag sitter här och fnissar, men samtidigt är jag lite upprörd. Vem godkänner en sådan här kurs?
"Duvmatning, låter som en fin idé, den tror jag kommer sälja fantastiskt bra!"
Asså neeej. Det var en dålig idé! DÅLIG SÄGER JAG, DÅLIG.
Asså vad fan är detta??
Seriöst, jag DÖR. Vad är det för sjuk jävel som säljer såna här kurser?? Nej, nej, vänta. Vad är det för sjuk jävel som går på dem? Betala nätan 800 spänn för att kasta brödsmulor på duvor! Det här är ju det absolut roligaste jag sett på länge! Jag sitter här och fnissar, men samtidigt är jag lite upprörd. Vem godkänner en sådan här kurs?
"Duvmatning, låter som en fin idé, den tror jag kommer sälja fantastiskt bra!"
Asså neeej. Det var en dålig idé! DÅLIG SÄGER JAG, DÅLIG.
Dag 16 - En låt jag kan lyssna på om och om igen
Spekulationer
Hörni.
Jag har tänkt mycket på en sak. En sak som stör mig och som jag inte riktigt kan komma på svaret på.
Härstammar uttrycket inte ett dugg från ordet duggregn, eller härstammar ordet duggregn från uttrycket inte ett dugg?
Jag tror nog på att duggregn fanns först. Att uttrycket inte ett dugg var en jämförelse med ett duggregn, hur lite regn det kom alltså, inte ett dugg liksom. Eller att uttrycket inte ett dugg uppstod under ett tid av torka, då det inte ens kom ett litet dugg. Och att det blev ett uttryck för ingenting och sedan följde med tiden.
Detta är ganska intressant, tycker jag. Men det stör mig att inte veta.
Så, vad tror ni?
Nattliga Bravader
Härom natten gjorde jag en sådan där sak som bara jag gör.
Ni vet, klantig, störig, onödig.
Jag skulle upp på toa, och plötsligt inser jag att någon (jag) har lagt en damsugare utanför min sovrumsdörr. Eftersom att det var kolsvart såg jag ingenting, men jag ansträngde mig verkligen för att inte gå in i den och låta en massa. Men som vanligt missbedömde jag avståndet över damsugaren och med min brist på kordinationsförmåga råkade jag såklart klampa rakt på Sätta-på-damsugaren-knappen.
Helt plötsligt genljöds hela huset av ett högt damsugarvrål och till råga på allt råkade jag välta hela skiten samtidigt.
Jag fick panik och kastade mig mot helvettesmaskinen i ett försök att stänga av den. Men trots mina ansträngningar tog det ett tag. Jag blev verkligen rädd. Dels för ljudet och dels för att jag trodde att hela min familj skulle komma ner och bli sura på mig.
Men ärligt, är det inte ovanligt klantigt? Och hur stor är chansen att man:
1. Ställer en damsugare utanför sovrumsdörren
2. Glömmer dra ur sladden så att saken sätts igång vid ett knapptryck
3. Lyckas ha så dålig balans och avståndsbedömning att man hamnar precis på På-knappen när man sätter ner foten?
Man skulle ju nästan kunna säga att jag har en dold talang för det här med att sabba andras nätter.
Ni vet, klantig, störig, onödig.
Jag skulle upp på toa, och plötsligt inser jag att någon (jag) har lagt en damsugare utanför min sovrumsdörr. Eftersom att det var kolsvart såg jag ingenting, men jag ansträngde mig verkligen för att inte gå in i den och låta en massa. Men som vanligt missbedömde jag avståndet över damsugaren och med min brist på kordinationsförmåga råkade jag såklart klampa rakt på Sätta-på-damsugaren-knappen.
Helt plötsligt genljöds hela huset av ett högt damsugarvrål och till råga på allt råkade jag välta hela skiten samtidigt.
Jag fick panik och kastade mig mot helvettesmaskinen i ett försök att stänga av den. Men trots mina ansträngningar tog det ett tag. Jag blev verkligen rädd. Dels för ljudet och dels för att jag trodde att hela min familj skulle komma ner och bli sura på mig.
Men ärligt, är det inte ovanligt klantigt? Och hur stor är chansen att man:
1. Ställer en damsugare utanför sovrumsdörren
2. Glömmer dra ur sladden så att saken sätts igång vid ett knapptryck
3. Lyckas ha så dålig balans och avståndsbedömning att man hamnar precis på På-knappen när man sätter ner foten?
Man skulle ju nästan kunna säga att jag har en dold talang för det här med att sabba andras nätter.
Dag 15 - I min handväska
Jahaja, vad har jag då i min handväska?
Där brukar det rymmas ungefär detta:
Dator
Laddare
Plånbok
Hårborste
Diverse smycken som trasslat ihop sig till en hög
Alvedon
Hårspännen
Nycklar
Busskort
Fickspegel
En god bok
Cirka fem mandariner
Ett äpple
Detta är vad jag hittade i min väska idag, och det verkar rimligt. Det är kul hur mycket skit man kan hitta! Småsaker som ligger och bara ligger i botten och inte är till någon nytta.
Den stora mängden frukt som bor i min väska är något väldigt fascinerande. Min mamma och pappa har hakat upp sig på att köpa en jävla massa mandariner och det är i stort sett bara jag som äter mandariner i min familj, så alla går till mig. För en månad sedan gillade jag mandariner.
Nu är jag så trött på dem.
Eftersom att jag och frukost inte fungerar så bra tillsammans och skolans mat är äcklig lever jag mer eller mindre på mandariner under skoldagarna. JAG VILL INTE HA FLER MANDARINER. Men hellre det än att vara hungrig hela tiden... Men fatta trist det är att mandarin-upplevelsen är helt förstörd nu! Bara för att jag äter dem 24/7.
Det är ganska kul att i varje väska jag hittar ligger ett äpple och en mandarin. Kan hitta äpplen som är flera veckor gamla. Fast det är inte så kul, för då luktar de oftast äckligt faktiskt.. Rätt okul, när jag tänker efter...
Men ja, detta är vad som finns i min handväska. Det var ju inte så himla intressant egentligen.
Elakheter
Idag på NO-lektionen underhöll jag och Amanda oss med att förolämpa varandra över MSN.
Det började med lite oskyldiga ord, och sedan urartade det totalt. Jag tror aldrig att jag har sagt så oförskämda saker till någon. Men det var ganska roligt.
Jag: Bajsunge!
Amanda: Geggahuvud!
Jag: Ägghuvud!
Amanda: Grisfot!
Jag: KOfot!
Amanda: Mögelostgegaskalle!
Jag: Mögelostgeggagrishjärnamongohuvud
Amanda: Din håriga mööglelhjärna med orangutangarmar och hängöron!
Jag: Din fula grisfetthjärna med fiskslemsud och mosig näsa!!
Amanda: Du din fjälliga sardinburk med simhud mellan tårna, hängiga mariannekinder och slemmig sås i näsan!
Jag: Oh du din svettiga amöbahög med rutten fisk i naveln, skrynklig näsa och lerhögar i öronen och slemkoppsnuskig panna!
Amanda: Din kladdigga lerhög med kantareller mellan tårna, en fet snigel i näsan, tre bröstvårtor och lökringar under armarn. PS: dina lökringar är större än ringarna runt saturnus!
Jag: Du din stora snuskboll med en slemkorvnäsa fylld med möglig kaviar, bajshögshänder som ramlar sönder när du rör något och äckliga surfisköron som alla hatar för de är så fula och de stinker och det stänker griskiss om dig när du går
Amanda: Du din fluffiga damtuss, fylld av mögel och äckliga hårstrån från armhålan på en turk, med snorkråkor i din obefintliga näsa som sjunger hemskare än Ursula i Lilla sjöjungfrun. Du luktar värre än en tre år gammal prickigkorv och det känner till och med jag FAST ÄN JAG HAR MÖGLIG KAVIAR I NÄSAN!
Jag: Åh din äckliga salamijuicehosmedicinkaviar-blandning som bara smakar äcklig skit, åh du mögliga lågprisbröd, inlagda persika doppad i grisbajs, aparmhålasnuskhög, åh du stora arme av snuskiga lemurer och amöbor och ALLT ÄCKLIGT SOM FINNS I VÄRLDEN DET ÄR DU DET DU DIN FULE FETE FAN!!!
Amanda: Du är ful.
Jag: DIN ÄCKELBAJSKORV I KISSTUVNING, DIN HÖG AV AVFÖRING, DIN KOBAJSLUKTSAK
Som ni ser vann jag diskussionen. Tyckte jag fick till ett rätt flashigt slut där.
Det började med lite oskyldiga ord, och sedan urartade det totalt. Jag tror aldrig att jag har sagt så oförskämda saker till någon. Men det var ganska roligt.
Jag: Bajsunge!
Amanda: Geggahuvud!
Jag: Ägghuvud!
Amanda: Grisfot!
Jag: KOfot!
Amanda: Mögelostgegaskalle!
Jag: Mögelostgeggagrishjärnamongohuvud
Amanda: Din håriga mööglelhjärna med orangutangarmar och hängöron!
Jag: Din fula grisfetthjärna med fiskslemsud och mosig näsa!!
Amanda: Du din fjälliga sardinburk med simhud mellan tårna, hängiga mariannekinder och slemmig sås i näsan!
Jag: Oh du din svettiga amöbahög med rutten fisk i naveln, skrynklig näsa och lerhögar i öronen och slemkoppsnuskig panna!
Amanda: Din kladdigga lerhög med kantareller mellan tårna, en fet snigel i näsan, tre bröstvårtor och lökringar under armarn. PS: dina lökringar är större än ringarna runt saturnus!
Jag: Du din stora snuskboll med en slemkorvnäsa fylld med möglig kaviar, bajshögshänder som ramlar sönder när du rör något och äckliga surfisköron som alla hatar för de är så fula och de stinker och det stänker griskiss om dig när du går
Amanda: Du din fluffiga damtuss, fylld av mögel och äckliga hårstrån från armhålan på en turk, med snorkråkor i din obefintliga näsa som sjunger hemskare än Ursula i Lilla sjöjungfrun. Du luktar värre än en tre år gammal prickigkorv och det känner till och med jag FAST ÄN JAG HAR MÖGLIG KAVIAR I NÄSAN!
Jag: Åh din äckliga salamijuicehosmedicinkaviar-blandning som bara smakar äcklig skit, åh du mögliga lågprisbröd, inlagda persika doppad i grisbajs, aparmhålasnuskhög, åh du stora arme av snuskiga lemurer och amöbor och ALLT ÄCKLIGT SOM FINNS I VÄRLDEN DET ÄR DU DET DU DIN FULE FETE FAN!!!
Amanda: Du är ful.
Jag: DIN ÄCKELBAJSKORV I KISSTUVNING, DIN HÖG AV AVFÖRING, DIN KOBAJSLUKTSAK
Som ni ser vann jag diskussionen. Tyckte jag fick till ett rätt flashigt slut där.
Dag 14 - Något jag saknar
Något jag saknar en massa är att vara liten, ful och att inte bry sig om någonting.
När man kunde slänga på sig något fult klädeslplagg utan att någon brydde sig, man kunde leka hej vilt och rulla runt i lera utan att vara besvärad av att gå runt smutsig hela dagen.
Jag saknar de oändliga lekarna som var styrda med diktatorisk precision och de meningslösa bråken om vem som vann i spelet King.
Jag saknar hur spännande det var vid de sällsynta tillfällen man kunde leka och prata med killarna utan att det blev konflikter, när varje bussresa tillbringades längst bak i bussen, alltid med en Sanning och Konka lek på gång.
Jag saknar hur alla blev tillsammans med alla, men att inga krav ställdes på förhållandet. Jag saknar de enkla dagarna, bristen på press och hur alla bara var, utan att bry sig.
Jag saknar att sitta högt högt uppe i ett träd och dingla med benen, att tillbringa varje rast och varje eftermiddag ovanför marken och leka fåniga lekar utan någon egentlig mening.
Jag saknar att snubbla ner för ett mossbeklätt berg vid dagens slut och ta sig över skolans lilla bäck innan man kom ut på vägen. Att gå barfota på solvarm asfalt på hemvägen under fågelsångsfyllda eftermiddagar och veta att huset ligger bara några tiotal meter bort. Inga trånga bussar, inga högljudda och äckliga tonåringar.
Jag saknar helt enkelt att var tio år, glad, och bekymmersfri.
En dag full av besvikelser
Nu är jag extemt oerhört jättejättefrustrerad. Verkligen sur.
Jag vet att det hände någonting, någongång under dagen som jag direkt tänkte att det skulle jag skriva ett blogginlägg om. Och det skulle bli kul och spännande och helt enkelt splendid.
Men... Det är glömt nu.
Puts väck och borta med vinden.
För övrigt är jag sur för mer saker idag.
Imorse ägnade jag tjugo slitsamma minuter åt att locka håret och resultatet blev verkligen stört snyggt! Mitt hår har aldrig varit så lockigt och perfekt men naturligt på samma gång. Asnöjd och pepp på skoldagen går jag ut och mot bussen.
OCH DÅ HAR DET SÅKLART BÖRJAT SNÖA. SJÄVLKLART.
Håret blev på två minuter helt jäva fucking platt. Resten av skoldagen fick jag gå runt med lite lamt vågigt hår utan ett uns av den perfektion det tidigare var i. Allt jag byggt upp hela morgonen var bara helt abrupt förstört. Jag menar, vad är meningen med att anstränga sig när ingen ens fick se hur fin jag var? Är så extremt bitter över detta. Så jag har gått runt och varit småsur hela dagen.
Kanske ni som umgås dagligen med mig har märkt. No offence, det är mitt hår allt gäller egentligen.
Snacka om att snöhelvetet har sabbat min dag.
Vadå ytlig? Inte jag, inte.
Dag 13 - Mina framtidsplaner
Ojojoj. Ångestämnet.
Usch och fy, min framtid är fortfarande väldigt suddig. Om två månader ska jag preliminärvälja inför gymnasiet och nej, jag har absolut ingen aning om var jag hamnar! Med betygen i hand funderar jag på någon sorts naturlinje, men samtidigt vet jag ju att jag inte vill bli läkare, matematiker eller fysiker. Så, egentligen behöver jag inte den stora valmöjligheten en naturlinje ger. Men samtidigt är det kul att få känna sig och låta lite smart, även om det egentligen inte innebär att man är smart bara för att man går natur.
Om jag inte slutar på naturlinjen med tre år av obönhörligt mycket matte lutar det åt någon linje med journalistik involverat. Men herregud, vad vet jag? Ingenting. Om någon vecka eller så ska jag börja springa runt på öppna hus runtom i Stockholm, vi får hoppas på att det bringar lite mer klarhet.
Efter gymnasiet vet jag inte heller vart jag hamnar. Kanske reser jag runt lite, kanske pluggar jag vidare direkt. Jag vet faktiskt inte, verkligen inte alls.
Sen ska man ju jobba också. Fasen, vad det ska bestämmas en massa. Men just nu vill jag jobba med något där skrivande ingår, vet ej i vilken form än. Vet ju ingenting, egentligen. Lite hum har jag ju, men det kommer man ingen vart med.
Så, min framtid är alltså oklar och ingenting är bestämt.
Men det är ju ganska skönt, tycker jag.
När jag tänker efter skulle det inte förvåna mig om jag gick en skitbra utbildning, tog examen på KTH eller något annat smart och sedan flyttade till Afrika och levde med afrikanerna i deras små stammar och lerhyddor. Tillbringar dagarna i regnskogen där jag jagar föda för dagen och samlar växter. Lägger ut snaror och spårar upp sjuka apor som jag måste hela med mina fantastiska kunskaper om läkeörter.
Ärligt talat är jag rätt taggad på att gå och bli en masai eller indian och leva mitt liv i skogen, så som jag gör nu. Fast som den svenska fega person jag är, skulle jag nog aldrig våga. Det slutar väl med villa, Volvo, vovve i alla fall. Men vafan, man kan ju dröma!
Svammel utan röd tråd
Jag läser en bok på engelska just nu, därför är det jättesvårt för mig att skriva det här inlägget på svenska.
Egentligen vet jag inte ens varför jag anstränger mig, jag har ju inget att skriva om. Oftast när jag inte har något att skriva om börjar jag titta runt i rummet jag sitter i, som att det plötsligt skulle dyka upp en ny och häftig grej som sedan skulle inspirera mig till något roligt och intressant. Tänk om en ny grej plötsligt skulle dyka upp! Läskigt, vafan. Jag skulle genast bli paranoid och tro att det låg en psykopat under min säng.
Ni vet, det hände faktiskt en gång. Inte mig alltså, utan någon tjej som bodde i närheten av ett hem för psykiskt sjuka. Hon upptäckte att mat försvan från kylskåpet flera nätter i rad och till slut ringde hon polisen. De sa åt henne att genast lämna lägenheten och det visade sig att en psyksjuk kvinna bodde under hennes säng och gick upp och tog mat på nätterna.
FATTA VAD JÄVLA LÄSKIGT. Skulle fan aldrig känna mig trygg. Tur att tomrummet under min säng är fylld av skit. Ingen får plats där, liksom.
Fast om jag tänker efter skulle nog inte min första tanke vara "Vad gör krocketklubban där lutad mot väggen? Måste vara en psykopat som ställt den där och sedan lagt sig under min säng." Det skulle nog snarare vara: "Vad fan har mamma släpat in den där saken för? Var det verkligen nödvändigt? MAMMA! VAD GÖR KROCKETGREJEN HÄR? DEN ÄR JU INTE FIN, DIREKT."
Så, egentligen har psykopaten under sängen inget med detta att göra. Men inget i detta inlägg har något alls med något att göra, så vad gör det om hundra år när allting kommer kring?
Dag 12 - Min blogg
Jahaja. Min blogg, here it is!
Nej, men jag är rätt noga med min blogg. Rättstavning och grammatik är väldigt viktigt för mig. Här blandas det inte ihop de och dem, här skriver jag aldrig han när det borde stå honom, här sätter en smiley mitt i texten sin fot.
Låter kanske överdrivet pretentiöst, men jag står inte ut med bloggar skrivna utan kommatecken, versaler och konstig grammatik överallt, så det platsar inte här.
Jag försöker för övrigt få varje inlägg att bli lite intressant. Bloggar fyllda av "nu tittar jag på tv och äter en kaka", "jag har engelskalektion nu, sen har vi matte" och "idag har jag gjort detta och detta" är enligt mig astråkiga. Egentligen är väl det var en blogg ska handla om, en officiell dagbok om ens vardag liksom, men fyfasen vad långtråkigt det blir att läsa i längden! No offence till er som bloggar så, men nej, inget för mig.
Så jag försöker i alla fall skriva något som underhåller lite, något som kan vara kul att läsa om. Inte något vettigt eller realistiskt för all del, bara något som innehåller.. Ja, något.
Därför kan det gå ett tag mellan inläggen. Eftersom jag ogärna skriver något endast för att skriva (då det ofta resulterar i något tråkigt och ointressant) skriver jag hellre inte alls. Har jag ingen lust att blogga blir inläggen inte bra och det vill jag att de ska vara.
Jag aktar mig också för att vara alldeles för personlig här. Jag anser att mitt privatliv är något som ingen okänd läsare har något med att göra. Min blogg är huvudsakligen en underhållningsblogg, som är till för att vara flamsig och onödig, helt enkelt ett ställe där jag får skriva av mig min skit och flippa ur bäst jag vill.
Det absolut bästa med att blogga är när berömmande kommentarer trillar in från okända läsare. När folk beskriver min lilla blogg som rolig, underhållande och spännande. Det värmer så otroligt, för det är ju precis vad jag vill uppnå!
Jag vet verkligen inte vad det blev av det här inlägget egentligen... Blev lite svammel kanske, men whatever. Sen när har jag skrivit ett inlägg utan svammel? Just sayin'.
